Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
När den engelske författaren de Foe skref sin Robinson Crusoe
och berättade sin hjeltes arbeten och strider, hans fröjder och
sorger, gaf han dermed en bild i smått af mensklighetens
historia. Liksom den skeppsbrutne engelske sjöfararen har
äfven menniskan ursprungligen blifvit kastad i land på en
obebodd ö, vår i verldsrymdens ocean ensligt sväfvande planet.
Men olik honom, har hon ej räddat med sig i land det minsta,
hvarken kläder eller skeppsskorpor, hvarken yxa eller spik,
hvarken skjutgevär eller krut. Och i olikhet med honom har
hon framför allt ej heller fört med sig minnet af något, hon
förut lärt och erfarit. Naken och hungrig, ett lätt byte för
vilddjur och en öfvermäktig natur, står hon på stranden. Hon
har sina armars muskelkraft, det är sant, och denna kraft kan
genom öfning stegras till en hög grad af styrka; men hvad
betyder den, åt sig sjelf lemnad, mot de väldiga
muskelknippen, hvarmed naturen utrustat djurverldens jättar!
Dock, ännu en sak har hon fört med sig, men denna uppväger
och ersätter också rikligt allt, hvad hon saknar: en tänkande
ande, ett uppfinningsrikt förstånd. Med detta underbara
verktyg bygger hon sig bostäder, gör hon sig kläder, nedlägger eller
tämjer hon skogens, rörsnårens och slätternas djur, rödjer pch
odlar hon vildmarken, grundar och ordnar hon samhällen, tyglar
hon våldet och tillfredsställer hon alla sina mångfaldiga så väl
andliga som kroppsliga behof. Från vilde, som hon först var,
höjer hon sig allt mer till en odlad, en civiliserad menniska.
Denna förvandling har dock gått ytterst långsamt, och
Robinsons dagar ha varit århundraden för menniskan. I kampen
mot naturen har hon mycket länge varit sin motståndare
fullkomligt underlägsen. Endast småningom och steg för steg har
hon aflockat henne hennes hemligheter och lärt sig begagna
hennes väldigaste krafter som lydiga verktyg i sin svaga hand.
Från den öde stranden, der hon först stod värnlös, har hon
trängt in i urskogen, öfverstigit bergen, öfverfarit hafven och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0005.html
