Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till slut lagt under sig den allra största delen af sin planet.
Nästan öfver allt är hon der hemma och kan väl numera
också med något skäl kalla sig herskare på sin ö, liksom
Robinson på sin.
I kampen mot de stora djuren är hon länge sedan segrare.
Hon har gått öfver från försvar till anfall och uppsöker dem
på deras eget område, rustad med vapen och verktyg, som i
kraft och säkerhet mångfaldigt öfvergå deras egna. Hvalen
genomfar hafvet på ofantliga sträckor, men längre går
menniskan på sina fartyg. Vattnets, luftens och eldens element
äro i hennes tjenst och drifva hennes fartyg, medan hon sjelf
lugn står vid rodret och leder deras kraft efter sin vilja.
Visserligen ligger det ej i menniskans natur och förmåga att
med fisken tränga ned i oceanens djup, men med
dykarklockans tillhjelp beträder hon dess botten och kan i timmar
uppehålla sig der. Och strax derpå svingar hon sig, ehuru i
saknad af vingar, med tillhjelp af den lilla sidenbalongen, högre
upp i luften, än en fågel någonsin kommit.
Kort och föga stark är hennes arm. Vida större styrka
ega skapelsens jättedjur, elefanten, noshörningen, flodhästen,
hvalfisken, hvilken med ett enda slag af sin stjert krossar och
slungar upp i luften väldiga båtar. Men menniskan förlänger
sin arm med häfstången, med hvars tillhjelp. hon flyttar stora
tyngder, hon beväpnar honom med kranen, som hjelper henne
lyfta ofantliga block. Bäfverns tand fäller medeltjocka
trädstammar, men menniskans med yxa och såg beväpnade hand
rödjer sjelfva urskogen, och med borren tränger hon djupare
än fågelns näbb och insektens snabel in i det hårdaste trä och
genombryter till och med stenar och metaller.
Menniskans öga har med all sin fullkomlighet ej skärpan i
falkens eller kondorens blick; men väpnadt med teleskopet,
förmår det med stor tydlighet och skärpa urskilja de
aflägsnaste föremål; ja, till och med himlakropparnas natur
utforskar det med dess och spektroskopets hjelp, medan mikroskopet
låter henne upptäcka nya verldar i vattendroppen.
Hvad är menniskans stämma mot ökenkonungens rytande!
Men hon förstår betydligt förstärka henne med språkröret, och
vill hon utsända ett kallelserop, som föres vidt och bredt
omkring till en hel nejd, tar hon ytterligare klockornas ljud eller
kanonens dån till hjelp. Ja, utan att anstränga henne, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
