Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ofantlig förändring. Stilen i de första trycken var
tem-ligen stor och grof och till formen halfgotisk. Först Aldo
Manuzio afskaffade den så kallade munkstilen och införde den
numera allmännast begagnade stilarten »antiquan», som erhöll
sitt namn af den efterbildade antika romerska skriften. Den
första med denna stilart tryckta bok, en beskrifning af Etna
(»De Aetna liber»), utkom 1495. De från Manuziernas
tryckeri utgångna verken äro i bokverlden kända under namnet
»aldinska tryck». Numera har man öfver tjugu olika
storlekar af stil, och den härigenom uppkomna mängden af
stilsorter ökas betydligt genom de mångfaldiga olika former man
gifvit bokstäfverna. Ett stort tryckeri i våra dagar måste
vara försedt med hundra olika stilsorter, för hvilka
konstspråket allt efter olika storlek, art och snitt har olika namn.
Den blomstring, som boktryckarkonsten uppnått under sitt
första århundrade, bibehöll sig ej länge. Den efterträddes redan
i slutet af sextonde århundradet af ett djupt förfall. Orsaken
härtill är att söka ej endast i de oroliga, för all
slojdverksamhet ogynsamma tider, som då inbröto öfver mellersta Europa,
utan äfven i den slentrianmässighet, som fått insteg i yrket.
Liksom andra yrken omhägnades äfven boktryckarnes med
privilegier, och under deras inflytande dog den första sträfsamma
och uppfinningsrika andan ut. Pressens alster från sjuttonde
århundradet och ända långt in i det adertonde äro, med några
få vackra undantag, både till papper och tryck eländiga.
Slentrianen tog bland boktryckarne till den grad öfverhand, att
myndigheterna sågo sig nödsakade att genom särskilda
förordningar söka afhjelpa det onda.
Men på denna förfallets följde äfven återuppståndelsens tid,
och vi få ej förtiga namnen på de män, som i senare hälften
af förra århundradet åter bragte Gutenbergs konst till heder.
De äro Fleischmann i Haarlem, Breitkopf i Leipzig, Ibarra
i Madrid, Bodoni i Parma, Baskerville i London, Didot i Paris
och Haas i Basel. Didot och Baskerville gåfvo de latinska
bokstäfverna skönare former och större regelbundenhet, medan
Karl Tauchnitz i Leipzig införde de vackrare stilsorterna i
Tyskland.
Sedan dess har Gutenbergs konst så väl till tryck som
papper gått oupphörligt framåt, och ett af våra dagars stora
tryckerier är en af storslöjdens beundransvärdaste inrättningar. Yi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
