- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
47

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

facket. För att han strax utan någon vrid ning skall kunna
fatta typen i den rätta ställningen, finnes på hvarje typ en
eller flere skåror, en så kallad signatur, som tjenar honom
till rättelse i detta afseende.

Sättningen tillgår nu sålunda, att sättaren med högra
handen raskt griper de typer och tecken, han behöfver för att
ord för ord återge det framför honom sittande manuskriptet,
och lika raskt insticker dem i sättinstrumentet, som han håller
med venstra handen. Detta instrument, kalladt vinkelhake,
är af jern eller messing och har formen af en lång och smal
låda, på hvilken ena
långväggen fattas och hvars

20. Vinkelhake.

ena tvärvägg låter skjuta
sig fram och tillbaka samt
med en skruf kan
fast-göras hvar som helst på vinkelhaken. Han kan således
af-passas efter den längd raderna skola erhålla. När raden är
fullsatt, »utslutas» hon, det vill säga man söker genom inskjutande
af tunna utslutningar, så kallade spatier, gifva den i
vinkelhaken uppsatta raden nödig fasthet och spänstighet. Öfver hvarje
rad sättes, allt efter som hon blir färdig, ett flyttbart
messings-bleck, sättlinien, för att dels gifva den nya raden ett
fullkomligt jemt underlag, dels också för att hålla tillbaka den
föregående, som har en benägenhet att gifva sig utåt på midten.
När vinkelhaken, som rymmer
tio till tolf rader, blifvit full,
urlyftas med tillhjelp af
sättlinien och med ett raskt grepp
de satta raderna och ställas
på en zinkplåt med tre
upphöjda kanter, det så kallade
skeppet. När ett så stort antal rader, som behöfves för att
fylla en sida, en kolumn, blifvit uppstäldt i skeppet,
ombin-des, »utbindes», kolumnen fast med ett snöre, urlyftes ur
skeppet och nedsättes, »utskjutes», på ett bord eller »bräde».

Till ett fullt ark höra, allt efter det valda formatets
storlek, 4, 8, 16, 24, och så vidare, kolumner. Dessa ordnas nu
på brädet i två grupper, omkring alltsammans lägges en
jern-ram, luckorna mellan kolumnerna fyllas med rätvinkliga
blystycken, steg, hvarefter hela stilsatsen med kilar, skrufvar

21. Skepp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free