Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller drefhjul hopdrifves till ett fast helt, en form. Strax i
början af denna operation borttagas äfven snörena. Ett på
båda sidorna tryckt ark fordrar naturligtvis två sådana formar.
Tydligt är äfven, att, om tryckverket skall få till exempel
oktavformat, de sexton kolumnerna i dessa formar måste vara i en
bestämd ordning fördelade på de båda grupperna, om de i det
vikna och uppskurna arket skola följa i riktig ordning på
hvarandra. Den första kolumnen måste derför alltid stå längst ned
till venster i den venstra formen, den andra längst ned till höger
i den högra, den tredje längst ned till venster i den högra, den
fjerde längst ned till höger i den venstra och så vidare, så att
den sextonde kolumnen slutligen kommer att stå närmast till
höger om den första. I oktavformatet falla sålunda på arkets
första form eller »sköntryckssida» kolumnerna 1, 4, 5, 8, 9,
12, 13, 16 samt på den andra formen eller
»vidertrycks-sidan» alla de öfriga. Den första kolumnen i hvarje ark har
längst ned till höger den så kallade signaturen, det vill säga
arkets ordningsnummer.
Ehuru sättarne ofta utveckla en förvånande färdighet att
hastigt och noggrant i vinkelhaken ordna typerna i rader efter
hvarandra, har vår tids fordran på utomordentligt snabbt arbete
på alla områden äfven sökt utbyta sättningen för haml mot
maskinarbete. Man har länge sökt utfinna en sättmaskin,
och många sådana ha sett dagen och äfven blifvit använda i
en del större tryckerier, utan att dock uppgiften ännu kan
sägas ha blifvit fullt praktiskt löst. Såsom uppfinnare af
sätt-maskiner äro kända fransmännen Delcambre och Gumbert,
engelsmännen Hattersley och Mackie, amerikanerna Brown
och Kastenbein, svenskarne Rosenberg och Yiberg,
dansken Sörensen samt böhmaren Tschulik. Till grund för alla
dessa maskiner med undantag af Mackies ligger den tanken,
att sättaren trycker på tangenter, liksom på en pianoklaviatur,
och att vid hvarje tryck på en tangent en bokstaf eller ett
annat tecken utskjutes ur sitt särskilda fack. Sättmaskinens
klaviatur måste följaktligen ha lika många tangenter, som det
fins bokstäfver och andra typer. I denna grundidé äro de alla
hvarandra temligen lika; deremot afvika de ej så litet från
hvarandra i fråga om sättet för typernas ledning till
samlingsplatsen och deras ordnande i rader bredvid hvarandra.
Denna ledning sker antingen i rännor från de särskilda facken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
