Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kulorna uppkommo nu äfven bomber och granater. De
senare kastades först af en särskild truppafdelning,
grenadie-rer, men afskötos sedermera ur korta kanoner, haubitser.
Friedrich den store i Preussen förbättrade ännu mer
fältkanonerna, i det han införde de ridande batterierna. Hela
betjeningsmanskapet kastar sig, på gifven order, upp på
an-spannet, och inom några minuter kunna kanonerna börja spela
på en annan punkt af slagfältet. Samtidigt gjordes i
Frankrike och annanstädes en mängd försök att åstadkomma
förbättrade eldvapen. Inom fältartilleriet behöll man af kanonerna
företrädesvis 3-, 6- och 12-pundingarna, af haubitserna
7-pun-dingarna. Med sådana kanoner utfördes äfven de stora krigen
i slutet af förra och början af innevarande århundrade.
Napoleon I förstod att uppskatta artilleri vapnets värde, och för
att hastigt afgöra en batalj samlade han ofta hela sitt
artilleri på en punkt.
Derigenom sågo sig äfven hans
motståndare tvungna att
använda större omsorg på
ökandet och ett konstmässigare
handterande af sitt artilleri.
Äfven efter krutets
uppfinning förblef armborstet,
hvilket vapensmedernas
konst gifvit en hög grad af
fulländning, ännu länge krigets hufvudvapen. Medelst
spänstig-heten hos sin kraftiga stålbåge kunde det sända pilar och kulor på
ganska långa håll. Allahanda försök gjordes att förfärdiga små
eldgevär, som, i likhet med vallbössorna, antingen hvilade på
en ställning eller på tvåhjuliga vagnar, men de voro i fält allt
för klumpiga. De utträngdes äfven snart af arkebuserna,
grofva pipor med en stock, liknande armborstets. Dessa erhöllo
nu äfven på stockens undersida nära mynningen en utstående
tapp eller hake, som, när den vid affyrandet stöddes mot
bröstvärnet eller ett fast föremål, mildrade stöten. Geväret fick
deraf namnet hakebyssa. Skjutningen dermed tillgick
sålunda, att, medan anläggningen skedde med ena handen, den
andra med en lunta antände krutet vid fänghålet. Jemte dessa
gevär, hvilka i anseende till sin tyngd voro föga dugliga för
fälttjensten, funnos äfven lätta bössor med kortare pipor för
47. Vallbössa och mörsare från 17:e
århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
