- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
182

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starka förstoringar upptäckas. Hvad de äro, veta vi ej; de,
som i dem velat se floder, misstaga sig säkerligen.

De nu så fullkomnade månkartorna visa oss en förvånande
mängd upphöjningar och insänkningar, dock ej mer, än en god
bergkarta öfver jorden har att uppvisa. Smärre föremål, såsom
måninvånarnes bygnadsverk eller måninvånarne sjelfva, om
några sådana funnes, skulle aldrig kunna upptäckas, ty för att
kunna tydligt ses, måste föremålen minst ha en utsträckning af
1 500 till 2 000 meter. På månen synes intet spår till vatten,
luft, moln, spö, sålunda ej heller till något växtlif. Han liknar
en stor pimsten, på hvars solsida en glödande hetta måste
råda, medan på skuggsidan herskar en bister köld. Att under

sådana omständigheter
några lefvande varelser af ett
slag, som vi förmå tänka
oss, kunna lefva på månen,
torde vara omöjligt. Men vi
lemna nu jordens trogna
följeslagare för att rikta vårt
synglas mot några andra
himlakroppar.

Der glänser på
natthimmeln, lätt igenkänlig på sitt
rödaktiga sken, planeten

Mars, vår ’moder jordens
granne. Han liknar henne
också i mycket. Det är ett
välbekant förhållande, att

under vintern ifjen vid den af vår jords poler, som är vänd
ifrån solen, sträcker sig betydligt längre ned mot den
tempererade zonen och att, om vi kunde betrakta vår jord från månen,
vi af den mycket starka glansen från den ena eller andra

polen skulle kunna se, livilketdera halfklotet har vinter. En

alldeles dylik företeelse kunna vi nu med en god tub iakttaga
på Mars. Äfven på honom är vexelvis den ena polen mer
vänd åt solen, medan den andra är vänd ifrån henne; den
förra har under denna tid sin sommar, den senare sin vinter.
Nu tilltar dess ljusglans allt mer och sträcker sig allt längre
mot eqvatorn, medan den, som förut fäns på det andra
halfklotet, med hvar dag blir allt mindre och allt mer drar sig

131. Mars, sedd genom teleskopet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free