- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
186

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skifvan från öster till vester samt derunder merendels
förändrar form alldeles som ett moln. Han försvinner slutligen
vid solens vestra rand, men framträder efter ungefär fjorton
dagar å nyo vid den östra. Man har med ledning af denna
solfläckarnas rörelse beräknat, att solen vrider sig omkring sin
axel på ungefär 25l/2 dagar. Solfläckarna förekomma mest i
ett bälte nära skifvans midt och äro af mycket olika storlek.
Medan somliga endast synas som mörka punkter, ha andra en
diameter af tusentals mil. De vexla i mängd periodvis,
uppträda somliga år i stort antal, medan de under andra äro
jem-förelsevis fåtaliga. Hvad solfläckarna äro, derom har man
hittills endast kunnat uppställa gissningar. W. Herschel och
andra af det förra århundradets astronomer, som ansågo solen
för en mörk kropp, omgifven af två mer och mindre starka
ljushöljen, sågo i solfläckarna trattformiga Öppningar, som af
nedifrån uppträngande gaser borrats i de båda omgifvande
lagren. IJnder nyare tider synas dock forskarne allt mer
kommit till den åsigten, att solen är ett enda ofantligt gasklot
med en temperatur, som i dess inre delar är stegrad till en
ofattlig höjd, men i de yttre genom utstrålningen i den kalla
rymdeu är jemförelsevis afkyld. Här i detta yttre lager, den
så kallade fotosferen, pågå äfven i följd af äenna afkylning
eller, rättare sagdt, minskning af hetta — ty den är ännu
oerhörd — väldiga fysiska och kemiska förändringar, som
hålla solatmosferen i en oupphörlig våldsam rörelse. Yttringar
af denna rörelse äro nu ej blott solfläckarna och de på
sol-skifvan uppträdande ovanligt ljusa ställena, de så kallade
facklorna, utan äfven pro tub eranserna, de i
beskrifnin-garna öfver solförmörkelserna så mycket omtalade granna
rosenröda utväxter, liknande eldflammor och af mångahanda
former, som då visa sig vid den mörka månkanten.

Äran af de nyaste upptäckterna i solen tillkommer dock ej
teleskopet ensamt. En stor del deraf, ja, väl brorslotten,
tillkommer ett annat underbart instrument, som våra dagar
frarn-bragt, spektroskopet. Detta af tuben och några trekantiga
glas, så kallade prismer, sammansatta instrument afser ej som
teleskopet att endast gifva åskådaren en förstorad bild af det
betraktade föremålets yta, utan äfven att sätta honom i stånd
att utröna dess beståndsdelar. Med dess tillhjelp kan forskaren
hemma på sitt rum tvinga ljusstrålen att förtälja, af hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free