Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnen den kropp består, från hvilken han kommer, denna
kropp må för öfrigt vara ett på jorden befintligt sjelflysande
föremål, han må vara solen sjelf eller någon ännu längre bort
i rymden befintlig fixstjerna. Utrymmet tillåter oss ej att här
ingå i en närmare beskrifning af detta mäktiga instrument
och dess verkningar, vi nämna endast, att det är med dess hjelp,
man ej blott lyckats förklara de ofvan nämda protuberanserna,
utan äfven gjort det möjligt, att dessa märkvärdiga företeelser
på solytan, som hittills endast kunde iakttagas under de korta
ögonblicken af en solförmörkelse, numera kunna af forskaren
i allsköns lugn när som helst studeras. Och hvad berättar
oss nu spektroskopet om dessa underliga glödande utväxter,
som oupphörligt skifta form, än antaga gestalten af ett
böljande sädesfält, än af skaftade jättesvampar, än af ofantliga
springbrunnar af eld, än af fritt sväfvande moln? Det säger
oss, att de äro massor af glödande vätgas, upphöjningar eller
utsprång från det glödande gashölje, den så kallade kr o
mosfe ren, som till ett betydande djup omgifver solens hela
klot och sjelf omgifves af den tunnare atmosfer af vätgas,
som vid de fullständiga solförmörkelserna visar sig som en
glänsande strålkrans, den så kallade c or o nan, rund t omkring
solkanten.
Som ett annat exempel på arten af de tjenster,
spektroskopet förmår göra forskaren i stjernrymden, skola vi omtala
en temligen färsk episod ur dess historia. I maj 1866
märkte astronomerna, att en stjerna i Norra kronans
stjern-bild, som hittills endast kunnat upptäckas med teleskopet,
plötsligt sken upp med en så stark glans, att hon ej blott
kunde ses med blotta ögat, utan äfven i ljusstyrka täflade
med stjernor af andra ordningen. Efter några dagar började
dock hennes sken åter aftaga, hon sjönk småningom ned till
en stjerna af åttonde storleken och var efter tolf dagar lika
osynlig för det obeväpnade ögat som förut. Hvad hade
föregått på denna stjerna? Spektroskopet har berättat oss det.
Medan hon ännu strålade i sin högsta glans, hade
astronomerna undersökt henne med detta instrument och funnit, att
det starka uppflammandet härrörde af ett öfvergående utbrott
af glödande vätgas.
Solen är sålunda ej den lugna, blanka skifva, hon ser ut
att vara. På hennes yta pågå tvärt om ständiga revolutioner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
