Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
italienska gränsen, en sträcka af nära 18 svenska mil. Det
är en bana, på hvilken samtidens ingeniörskonst i mer än ett
hänseende pröfvat sina högsta krafter. Det har nämligen här
ej blott, som på Mont-Cenisbanan, varit en väldig bergmassa
att genomspränga, utan sjelfva banbygnaden har äfven i de
högre bergstrakterna uppstält problem, som endast kunnat lösas
genom de djerfvaste, till utseendet bisarraste utvägar. Så har
man, för att gifva banan utrymme att öfvervinna branta
stigningar, än ledt henne fram och tillbaka i zigzaglinier, än fört
henne i en ordentlig svängpolska genom stora kretsformiga
tunlar, så kallade spiraltunlar, af hvilka hon i den trånga
Reussdalen på norra sidan om S:t Gotthard räknar tre och på
den södra i Ticinodalen fyra. En särdeles märkvärdig
förening af båda dessa system for banutveckling företer hon
mellan stationerna Gurtnellen och Wasen, de båda närmaste
intill den stora tunnelns norra ändstation Göschenen. Strax
bortom Gurtnellen svänger hon om i den 1 476 meter långa
Pfaffensprungtunneln, går derefter en lialf mil rakt mot söder,
beskrifver der Wattin gen tunnelns stora båge (1 084 meter lång),
vänder så om i en temligen rak linie en nästan lika lång
sträcka mot norr, vänder sig å nyo i Leggisteintunneln (1 090
meter lång) och återtar nu först sin kosa mot söder. Under
denna sin irrfärd fram och tillbaka har hon två gånger
passerat Reuss och tre gånger dess biflod Mayen Reuss. Hela
linien har här utseende af ett starkt hoptryckt Z\ hvars båda
vinklar bildas af Wattingen- och Leggisteintunlarna. Stationen
Wasen ligger på slingans mellersta linie, endast ett helt litet
stycke från Reuss, och på ett ställe tycker man sig vara
alldeles vid bangården, men för att komma till honom måste
dock först den långa omvägen genom spiraltunneln vid
Wattingen tagas. Af spiraltunlarna söder om S:t Gotthard ligga
de vid Pianotondo och Travi hvarandra så nära, att de nästan
tangera hvarandra och att samma kraftkälla kunnat användas
till genomborrning af dem båda.
Det ar alltså på de egentliga uppfartsvägarna till S:t
Gotthard, linierna Erstfeld—Göschenen på norra och Biasca
—Air olo på södra sidan, som de största svårigheterna varit
att besegra. Men sådana ha ej heller saknats på de öfriga
delarna. I synnerhet gäller detta om bansträckan strax norr
om Erstfeld, der man på Urnersjöns östra strand måst på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
