Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven en metallstång, om hon hålles i lianden, aldrig elektrisk,
man må gnida henne hur mycket som helst. Men då Gray
en gång gned en metallstång, som han höll med ett handtag
af trä, gick det mycket lätt att få stången elektriserad. Man
kom nu under fund med, att alla kroppar visserligen låta
elektrisera sig, men att de, som man hittills ansett odugliga
dertill, dervid visa ett olikartadt förhållande. De släppa
nämligen all sin elektricitet med ens ifrån sig, så snart de
beröras på en punkt, men upptaga henne äfven mycket lätt ocli
utbreda lienne öfver liela sin yta. Meddelar man elektricitet
åt den ena änden af en metalltråd, fortplantar hon sig i ett
ögonblick äfven till den andra, tråden må vara hur lång som
helst.
Genom dessa och dylika företeelser föranleddes man att
tänka sig elektriciteten som ett fint, gaslikt ting (fluidum), som
genomströmmar kropparna. De ämnen, i hvilka
elektriciteten förhåller sig på detta sätt, har man kallat ledare.
Sådana äro metallerna, kol, vatten och alla af vätska
genomträngda kroppar, sålunda äfven djur och växter, liksom jorden.
Emot dessa stå o le dam e eller isolatorerna, glas,
harts-artade ämnen, svafvel, silke, ull, torra växtämnen, torr luft
och så vidare. Dessa låta ej elektrisera sig från en
beröringspunkt, men fasthålla till äen grad den dem genom gnidning
meddelade elektriciteten, att de endast förlora lienne på det
ställe, som omedelbart beröres. Med en glas- eller hartsstång
kunna alltså, tills hennes kraft är uttömd, flere små kroppar
elektriseras, om man för li^ar gång tar ett nytt beröringsställe.
Af detta olika förhållande hos ledare ocli oledare förklaras
lätt, hur det kommer till, att väl en harts- och glasstång,
men icke en metallstång, som man omedelbart håller i handen,
bli elektriska genom gnidning. Som en god ledare afgifver
nämligen den senare genast elektriciteten till menniskokroppen,
likaledes en god ledare, hvilken sätter henne i förbindelse
med jorden.
Eör att få en god ledare att behålla den meddelade
elektriciteten begagnar man sig af det nära liggande medlet att
afbryta hans förbindelse med ledare, alltså omgifva honom
med oledare. Han säges då vara isolerad. De vanligaste
isoleringsmedlen äro att ställa honom på glasfötter, lägga honom
på en glas- eller hartsskifva eller hänga upp honom i silkestrådar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
