- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
283

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

elektrisera dem alltså liknämnigt, så gifva de genast sitt
spända tillstånd tillkänna derigenom, att de vika undan för
hvarandra, alltså hänga i en vinkel mot hvarandra. Berör
man på samma gång hvardera kulan med ett finger, så intaga
de genast åter den lodräta riktningen och äro oelektriska, då
elektriciteten gått bort genom en god ledare. Dylika små
dubbelpendlar af metall, hängande vid en uppsamlare af
elektricitet, en »konduktor», begagnas vanligen till elektriska mätare.

Gnidning är ej det enda sättet för elektricitetsalstring.
De båda elektriciteterna kunna äfven åtskiljas genom
beröring eller till och med endast derigenom, att de närmas
intill hvarandra. Detta åtskiljande kallas fördelning, och
gnidningen är endast ett af hennes medel. Tänka vi oss en
god ledare isolerad, till exempel den på Guerickes maskin
i silkestrådar upphängda metallstången, och föra en elektrisk
kropp i närheten af den ena änden, så väckas snart
elektriciteterna uti honom och fördela sig efter den grundsatsen, att
liknämniga elektriciteter bortstöta, oliknämniga närma sig
hvarandra. Är under hvardera änden af ledaren en elektrisk
dubbelpendel upphängd, så ger sig fördelningens tillstånd genast
tillkänna genom den spärrade ställning, båda intaga till
hvarandra. Aflägsnas åter den elektriska kroppen, så återvända
ledarens elektriciteter i sitt bundna tillstånd, och pendlarna
återtaga sin naturliga ställning. Låter man deremot den
elektriska kroppens verkan fortfara och genom en metalltråd
sätter ledarens ena ände i ledande förbindelse med jorden, så

bortgår den der varande bortstötta elektriciteten, ty jorden

upptager villigt allt, plus som minus, och neutraliserar det.
Är sålunda den elektriska kroppen positivt laddad, så förlorar
ledaren vid den andra änden sin positiva elektricitet, och den
negativa qvarhålles, tills den elektriska kroppen aflägsnas; då
är han fri och kan bortledas åt alla håll. Ju mer en
elektrisk kropp närmas till en isolerad ledare, dess starkare bli i
denna fördelningen och spänningen, tills slutligen luftlagret
mellan båda ej längre är tillräckligt tjockt att kunna hindra
föreningen, hvilken då sker genom en öfverhoppande gnista.
På ledarens form beror, på hvad sätt elektriciteten utbreder

sig öfver hans yta. På ett klot är utbredningen öfver allt

lika; på en långsträckt kropp deremot hopar sig elektriciteten
i båda ändarna. Hade en sådan ledare dessutom skarpa hörn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free