Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tallspetsars egenskap att med synnerlig lätthet upptaga och
gifva ifrån sig elektricitet. Linan, hvarmed draken
upp-släptes, var af vanligt segelgarn, dess nedre del ett silkessnöre,
vid hvars undre ände en stålnyckel tjenade till handtag. Med
denna inrättning gick Franklin en dag sommarn 1752,
åtföljd af sin son, den ende, han meddelat sin afsigt, vid ett
åskväders annalkande ut till en äng nära Pkiladelphia och
lät draken uppstiga. I början upptäckte Franklin ej det
ringaste spår af elektricitet, fastän draken stod högt och
åskmolnen drogo temligen tätt deröfver. Han började redan frukta,
att haus åsigt om åskans natur ej vore den rätta, då han,
sedan ett sakta regn fuktat linan, plötsligt märkte, att de lösa
trådarna på silkesnöret allesammans sträckte sig uppåt, alldeles
som om snöret hängde på konduktorn till en
elektricitetsma-skin. Uppmuntrad af dessa tecken till elektricitetens
närvaro, undersökte han fenomenet grundligare, höll ett finger
mot stålnyckeln, och en stark gnista sprang nu ut från denna
till hans kropp. Luftelektriciteten verkade således på samma
sätt som den med konst framkallade elektriciteten. Yid senare
försök lyckades han ladda en leidenfiaska med luftelektricitet,
hvilken visade alla de bekanta företeelserna. Franklin
upp-stalde äfven vid sitt hus en isolerad jernstång för att kunna
beqvämt verkställa sina undersökningar. Stångens undre ände
försågs med två klockor, som gåfvo ett klingande ljud ifrån
sig, när luften egde en betydande elektrisk spänning.
Det var en lycka för Franklin, att snöret ej var alldeles
vått eller utgjordes af något bättre ledande ämne, eljest skulle
det kunnat gå med honom som med professor Riclimann i
Petersburg, hvilken den 6 augusti 1753 under anställande af
dylika försök lockade blixten in i sitt studiekabinett med den
följd, att han blef ihjälslagen af den frambesvurne
fruktansvärde gästen.
Richmann hade nämligen hos sig uppstält det af Franklin
först inrättade elektriska klockspelet, som genom ringning
tillkännager ett åskväders annalkande. Det består af en på taket
anbragt stång, som slutar med ett tvärstycke af metall, på
b vars ena arm hänger en liten klocka i ledande förbindelse
vid en kedja ocli på den andra en annan dylik, men
isolerad, vid en silkestråd, ocb midt emellan båda en liten
metallkula, likaledes vid en silkestråd. Slutligen går från den isole-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
