- Project Runeberg -  De stora uppfinningarna /
295

(1883) [MARC] Author: Louis Thomas Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häll betrakta förloppet. Men då far i det samma under en
förfärlig knall en eldkula ut ur jernstången, träffar hans
fram-böjda hufvud och dödar honom på stället, medan Sokoloff
störtar sanslös till golfvet för att först efter en stund återfå
medvetandet.

De franklinska försöken upprepades på många ställen med
några ändamålsenliga förändringar. Så till exempel band en
fransk vetenskapsman Romas sin drake vid ett snöre, som
var genomflätadt med en metalltråd, men i sin nedre del, till
skydd för blixten, var af silke. För att ej behöfva framkalla
gnistorna med fingret begagnade han en metalledare, som stod
i förening med jorden genom en jernkedja och kunde hållas
med ett icke ledande handtag. Draken steg omkring 180 meter
i höjden och passerade luftlager, som voro i hög grad
elektriska, ty Romas erhöll inom en timme tretio blixtar af
omkring tre meters längd, åtföljda af ett huller, liknande knallen
af en pistol. Trots alla sina försigtighetsmått blef Romas en
dag träffad af ett slag, som kastade honom till marken och för
en stund döfvade honom.

Efter så påtagliga bevis kunde man ej längre tvifla på, att
Eranklins åsigt, att blixten är en verkan af elektriciteten, är den
riktiga, medan man till exempel i äldre tider ansåg blixten
för en antändning af de bränbara dunsterna i luften, och efter
krutets uppfinning andra trodde, att åskluften innehölle
salpeter och svafvel. Dessa villfarelser undanröjdes nu af
Franklin. Man vet, att blixten ej är någonting annat än en
elektrisk gnista och att den långa linie, som han beskrifver,
endast är det ett ögonblick i ögat qvarstannande intrycket, en
efterbild af ljusföreteelsen, medan hans zigzagform
frambringas af det olika trycket hos de luftlager, den elektriska
gnistan vid öfverhoppanflet måste passera.

1 samband med upptäckten af orsaken till blixten lärde
man äfven känna anledningen till det alldeles oskyldiga
tor-dönet eller åskdundret, hvilket dock ofta hos iakttagaren af
ett åskväder injagar den största skräcken. Det uppkommer
helt enkelt af dallringarna hos den våldsamt skakade luften.
När blixten genomtränger atmosferen, upphettas de
närgränsande luftpartiklarna i så hög grad, att deras omfång
mångdubblas, för att derefter, när värmet fördelas, krympa i hop
igen. Härigenom uppkommer dånet, och det förstärkes genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tluppfinn7/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free