Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liggande jern stycke och släpper det åter ifrån sig, när han
genom strömmens afbrytande förlorat sin kraft.
Den tjenst, som elektriciteten vid te] egraferingen gör oss,
hestår sålunda deruti, att han på långt afstånd åt oss utför
en rörelse: den telegrafiska nålen rör sig sjelf,
elektromag-neten sätter en annan kropp i rörelse. Det behöfver knappast
erinras, att, om vi i stället för det mjuka jernstycket ville på
samma vis sätta ett stålstycke i förbindelse med strömmen,
äfven detta genast skulle bli magnetiskt, med den skilnaden
likväl, att stålet numera vore en ständig magnet och
sålunda odugligt för telegrafiska ändamål.
Ju flere gånger en strömförande tråd lindas omkring ett
jernstycke eller en sväfvande magnetnål, dess starkare blir
magneten och dess större utslag gör magnetnålen från sitt
hvilande läge. Den senare är således det beqvämaste medlet
att utröna både närvaron och styrkan af en ström. De
härtill använda instrumenten kallas galvanometrar eller
multi-plikatorer,
Magnetelektriciteten. Engelsmannen Earaday hade 1832
funnit, att, om en magnet föres i närheten af en ledare, en
elektrisk ström framkallas i den senare, alldeles som om han
stode i förbindelse med ett elektriskt batteri. Härmed var
alltså möjlighet gifven att alstra strömmar utan batteri, utan am
vändning af zink och syror. Men man behöfver i stället en
mekanisk kraft, som ömsevis närmar magneten intill och
af-lägsnar honom ifrån trådlindningen, i hvilken strömmen skall
uppväckas. På små maskiner åstadkommes denna rörelse med
en handvef, på större med en ångmaskin eller vattenkraft.
Vanligast äro de apparater, som man kallar
rotationsma-s kin er, hvilkas äldsta form den i afb. 218 återgifna Pixiis
maskin utvisar. Närmande och aflägsnande åstadkommas här
genom en enkel kringvridning af en vef. De håda styckena
A och B hilda med sin undre tvärförbindning en kraftig
ständig hästskomagnet, som sitter på en vertikal axel och nedifrån
medelst ett hjulverk och en vef kan försättas i hastigt
omlopp. Omedelbart ofvanom magnetens poler befinner sig den
så kallade armaturen eller induktorn. Denna del är inrättad
som en elektromagnet, i det två genom ett fyrkantigt
jernstycke förbundna kärnor af mjukt jern äro försedda meä
induktion srullarna EE, kring hvilka åter, alldeles som kring den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
