Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen åter omkretsar i mycket fina trådlindningar och derför
under starkt motstånd den öfre änden af jernstången SS och
förenar sig derefter omedelbart med ledningen L-. Finner nu
den elektriska strömmen de båda kolspetsarna på9 långt
afstånd från hvarandra, så har endast den fintrådiga rullen R1
ström, då den andra genom Ii1 förande grenen är afbruten
genom afståndet mellan kolspetsarna. Rullen It2, hvilken vid
strömmens genomgång verkar som en magnet, drar då stången
SS in uti sig och bringar på samma gång den mot kolspetsen
Å1 riktade häfstången i hans understa läge. I detta läge
fri-göres en spärrhake i en kuggstång,
som uppbär den öfre kolhållaren,
i följd hvaraf dessa båda,
kuggstång och kolhållare, nedsjunka
genom sin egen tyngd, tills
kolspetsarna beröra hvarandra. I detta
ögonblick blir strömmen i den gren,
i hvilken den fintrådiga rullen Ii2
befinner sig, mycket SVag, emedan 248. Den siemenska
differential-strömmen nu går genom den grof- lampan.
trådiga rullen R1. Det är nu alltså denna trådlindning, som i
sin tur attraherar jernstången SS och, på samma gång hon
drager henne nedåt, lyfter häfstången c1, aflägsnar de båda
kolspetsarna från hvarandra och åter tänder ljusbågen.
Kolstängerna gjordes först af träkol ocb sedan af retortkol,
ett affall, som fås vid gastillverkningen. Numera förfärdigas
de dock oftast af en komposition, som åstadkommes på fiere
olika sätt. Den nu vanligaste torde vara den, som
samman-sättes af pulveriserad kåks, kalcinerad kimrök och sirap i
bestämda mängder. På senaste tiden har man för att öka
kolstängernas varaktighet på galvanoplastisk väg öfverdragit dem
med ett tunt lager af koppar eller nickel.
Till alstrande af den nödiga elektriciteten för ledningen
använde man först det galvaniska batteriet, och det var med
sitt jättebatteri, som sir Humphry Davy 1813 först ppptäckte
den elektriska ljusbågen. Men då denna källa för
elektriciteten visade sig både för dyrbar och obeqväm att använda i
den stora skala, som erfordrades, måste man söka en annan.
Denna fann man äfven i den dynamoelektriska maskinen, för
hvars inrättning vi i det föregående redogjort. Med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
