Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gossen, det ä’ då dagsens sanning. Spar på
riset, och du fördärfvar pilten, säger Skriften. Jag
vet väl, att jag hopar skuld och straff öfver bådas
våra hufvuden. Han ä’ full af hin, men du min
skapare, han ä’ ju min egen aflidna systers barn,
och jag har inte hjärta att slå honom. Hvarje gång
jag låter honom slippa, känner jag så grufliga
samvetskval, och hvarje gång jag smäller till honom, ä’
mitt gamla hjärta nära att brista. Nåja, människan,
af kvinna född, lefver en liten tid och hennes lif är
fullt af möda och bekymmer, säger Skriften, och så
ä’ det nog också, tänker jag. Han kommer nog att
skolka från skolan i eftermiddag, och då blir jag
tvungen att låta honom arbeta i morgon för att
straffa honom. Det ä’ grufligt hårdt att låta honom
arbeta på lördagen, när alla gossarna ha fridag,
men han afskyr arbete mer än någonting annat, och
jag måste väl på något sätt uppfylla mina plikter mot
honom, eller kommer jag att rakt fördärfva barnet.»
Tom skolkade verkligen och hade, som han själf
tyckte, »lifvadt värre». Han kom hem igen nätt
och jämnt i lagom tid för att före kvällsvarden
hjälpa Jim, den lilla negergossen, att såga ved till
dagen därpå och spänta stickor — åtminstone var
han tillräckligt tidigt för att berätta sina äfventyr
för Jim, medan denne gjorde tre fjärdedelar af
arbetet. Toms yngre bror eller, rättare, halfbror, Sid,
var redan färdig med sin del af arbetet, att plocka
spån, ty han var en lugn och stillsam gosse och
hade inga äfventyr och odygder för sig. Under det
Tom åt kvällsvard och snattade socker, då tillfälle
erbjöd sig, gjorde tant Polly honom mycket snärjande
och mycket djupsinniga frågor, ty hon ville tvinga
honom till en graverande bekännelse. I likhet med
så många andra enkla och okonstlade själar var det
hennes käraste fåfänga att tro sig begåfvad med
mycken talang för en mörk och hemlighetsfull
diplomati, och hon betraktade gärna sina allra
genomskinligaste planer såsom under af knipslughet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
