Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sättet, som naturen hittat på. Sedan tänkte han
på sin blomma. Han tog fram den, knäckt och
vissnad, och den stegrade ansenligt den sorg han njöt
af. Han undrade, om hon skulle skänka honom
sitt deltagande, om hon finge veta det. Skulle
hon gråta och önska, att hon haft rättighet att slå
armarna kring halsen på honom och trösta honom?
Eller skulle hon liksom hela den snöda världen kallt
vända sig från honom? Denna tafla medförde en så
skarp känsla af angenämt lidande, att han gång på
gång framkallade taflan på nytt för sin inre syn och
ställde den i nya och olika belysningar, tills han hade
gjort den alldeles utnött.
Till sist steg han upp suckande och vandrade
ut i mörkret. Omkring half tio eller tio kom han
till den folktomma gata, där hans tillbedda obekanta
bodde; han stannade ett ögonblick, intet ljud
träffade hans öra, ett ljus kastade ett dystert rödt
sken på en fönstergardin i andra våningen. Månne
hans afgud fanns där? Han klättrade öfver staketet
och slingrade sig försiktigt fram mellan blommorna
på gårdsplanen, tills han stod under det där fönstret;
han blickade ditupp länge och med djup rörelse
och lade sig därpå på marken under fönstret, hvarvid
han sträckte ut sig på rygg och knäppte ihop
händerna öfver bröstet, hållande i dem sin stackars
vissnade blomma. Och på detta sätt ville han dö —
ute i den kalla världen, utan något tak öfver sitt
hemlösa hufvud, utan någon vänlig hand att torka
dödssvetten ur hans panna, utan något kärleksfullt
ansikte, som deltagande böjde sig öfver honom,
när den sista stora kampen kom. Och på detta sätt
skulle hon få se honom, när hon blickade ut i den
glada morgonen — och o! månne hon skulle låta en
tår falla på hans stackars liflösa gestalt, skulle sucka
litet, då hon såg ett kraftigt ungt lif så grymt
förintadt, så i förtid mejadt af dödens lie?
Fönstret öppnades, en tjänstflickas skärande
stämma vanhelgade den heliga tystnaden, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
