- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
65

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och han ryckte i hennes förkläde och händer.

Småningom gaf hon vika och lät händerna
sjunka; hennes ansikte, glödande af motståndet,
blef synligt och underkastade sig.

Tom kysste de röda läpparna och sade:

»Nu ä’ allt klart, Becky. Och hädanefter,
förstår du, får du aldrig älska någon annan än mig
och aldrig gifta dig med någon annan än mig, aldrig,
aldrig i evighet. Vill du det?»

»Nej, jag ska’ aldrig älska någon annan än dig,
Tom, och jag ska’ aldrig gifta mig med någon annan
än dig, och du ska’ inte heller gifta dig med någon
annan än mig.»

»Det förstås — naturligtvis — det hör till
saken. Och alltid, när vi går till skolan eller går
hem, måste du gå med mig, när ingen ser det — och
du väljer mig och jag dig på barnbaler, för det gör
man, när man ä’ förlofvad.»

»Å, så trefligt! Det har jag aldrig vetat förut.»

»Ja, det ä’ rysligt lifvadt. Kors, jag och Amy
Lawrence ...»

Flickans förvånade ögon omtalade för Tom hans
misstag, och han tvärtystnade förlägen.

»O, Tom. Då ä’ inte jag den första du varit
förlofvad med!»

Barnet började gråta. Tom sade:

»Å, gråt inte, Becky. Jag bryr mig inte om
henne längre.»

»Jo, det gör du, Tom — du vet att du gör det.»

Tom försökte att lägga sin arm kring hennes hals,
men hon stötte undan honom, vände ansiktet mot
väggen och fortfor att gråta. Tom försökte om
igen och talade lugnande ord, men blef tillbakastött
igen. Då kände hans stolthet sig sårad, och han
lämnade henne och gick ut. Han stod utanför en
stund, orolig och missnöjd, och kastade litet emellan
en blick på dörren, i hopp om att hon skulle ångra
sig och komma för att uppsöka honom. Men hon
kom icke. Då började han känna sig illa till mods

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free