Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX.
Samma afton klockan half tio skickades Tom
och Sid till sängs som vanligt. De läste sina böner,
och Sid hade snart somnat in. Tom låg vaken och
väntade otåligt. När han tyckte det borde vara
nära att dagas, hörde han klockan slå tio! Det var
så man kunde bli förtviflad! Han skulle velat kasta
sig i sängen och sparka, såsom hans nerver fordrade,
men han var rädd att väcka Sid. Alltså låg han
stilla och stirrade framför sig i mörkret. Allt var
fasaväckande tyst. Men småningom började
knappast märkbara små ljud att tona fram ur tystnaden.
Väggklockans pickande började göra sig bemärkt,
gamla bjälkar började hemlighetsfullt knaka,
trappan knarrade svagt. Andar voro tydligen på benen.
Ett taktmässigt, dämpadt snarkande trängde ut
från tant Pollys rum. Och nu började en syrsas
pinsamma knarrande, utan att något mänskligt snille
kunde afgöra, hvarifrån det kom. Därnäst kom ett
dödsurs hemska pickande i väggen vid
hufvudkudden Tom att rysa — det betydde, att någons dagar
voro räknade. Sedan uppsteg ett aflägset hundtjut i
natten och besvarades af ett svagare tjut på längre
håll. Tom var i en dödlig pina. Till sist kände
han sig öfvertygad om, att timligheten hade upphört
och evigheten begynt. Han började mot sin vilja
att dåsa af; klockan slog elfva, men han hörde det
icke. Och så kom där, blandande sig med hans
half-formade drömmar, en högst melankolisk kattmusik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0075.html
