Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag törs inte — jag törs inte göra det, Huck.»
»Ack jo, gör det, Tom! Där ä’ det igen.»
»Å, gudskelof!» hviskade Tom. »Jag känner
igen hans röst. Det ä’ Bull Harbison.»[1]
»Nå, det var då för väl — jag försäkrar dig,
Tom, jag var nästan ihjälskrämd; jag var alldeles
säker på, att det var en obekant hund.»
Hunden tjöt ånyo, gossarnas mod sjönk igen.
»O, nej då, det ä’ inte Bull Harbison!» hviskade
Huckleberry. »Kika, Tom!»
Tom gjorde som han bad, darrande af fruktan,
och lade ögat till springan. Hans hviskning var
knappt hörbar, då han sade:
»O, Huck, det ä’ en obekant hund!»
»Hvem menar han? — säg fort, Tom!»
»Han måste mena oss båda, Huck — vi ä’
ju tätt inpå hvarandra.»
»O, Tom, nu kan vi allt hälsa hem båda två!
Det ä’ nog inte något tvifvel, tänker jag, om hvart
jag kommer att ta vägen — jag har syndat så svårt.»
»Åt skogen med alltihop! — det här kommer
sig af att skolka från skolan och göra allt hvad man
ä’ tillsagd att inte göra. Jag kunde ha varit lika
snäll jag som Sid, om jag bara bjudit till — men
jag ville förstås inte. Det säger jag, att kommer jag
väl ur den här knipan, så ska’ jag vada i
söndagsskolor.»
Och Tom började snyfta litet.
»Du elak!» utbrast Huckleberry och började
snyfta äfven han — »det ska’ inte vara mycket, det.
Du ä’ en riktig mesost, Tom Sawyer, så snäll ä’ du i
jämförelse med mig. O, snälle Gud, snälle Gud,
jag önskar jag hade endast hälften så goda utsikter
som du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
