- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
88

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

litet stycke därifrån för att utbyta några afskedsord.
Då uppsteg åter i natten det långdragna, hemska
tjutandet! De vände sig om och sågo den
främmande hunden stående några fot från Potters
hviloplats, med ansiktet vändt mot Potter och nosen
pekande mot himmeln.

»O, jemine, det gäller honom!» utbrusto båda
pojkarna på samma gång.

»Du, Tom, det sägs att en främmande hund
kom tjutande kring Johnny Millers hus vid
midnattstiden för omkring två veckor sedan; och en
nattskärra kom in och satte sig på ledstången och
sjöng samma afton, och där har inte dött någon ännu.»

»Ja, jag vet det. Men i alla fall — föll inte Gracie
Miller omkull just lördagen därpå och brände sig
fasligt svårt på köksspisen?»

»Ja, men hon dog inte. Och hvad mera ä’,
hon ä’ till och med mycket bättre nu.»

»Ja visst ja, men vänta bara, ska’ du få se. Det
ä’ slut med henne lika säkert som med Muff Potter,
det säger negrerna, och di ä’ hemma i alla så’na
där saker, Huck.»

Därmed skildes de åt, båda försänkta i djupt
begrundande.

Då Tom kröp in genom fönstret till sitt sofrum,
var natten nästan till ända. Han klädde af sig ytterst
tyst och försiktigt och somnade in lyckönskande
sig att ingen visste af hans rymning. Han hade
icke en aning om att den sakta snarkande Sid var
vaken och hade varit så en timmes tid.

När Tom vaknade, var Sid påklädd och utgången.
Dager och atmosfär vittnade om att det var sent på
dagen. Han for upp förskräckt. Hvarför hade man
icke väckt honom — hållit på och bråkat med honom
som vanligt, tills han stigit upp? Denna tanke
uppfyllde honom med dystra aningar. På fem
minuter var han påklädd och gick ned och kände
sig riktigt ruskig och dåsig. Familjen satt ännu
till bords men hade slutat frukosten. Intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free