- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
99

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underfund med att du inte tycker om det, så har du
endast dig själf att skylla för det.»

Peter var med om det, alltså bände Tom upp
hans mun och hällde i honom litet af Värkdödaren.
Peter gjorde ett flera alnars språng i luften, gaf till
ett krigstjut och satte i väg kring rummet hvarf på
hvarf, slog emot möbler, vräkte omkull blomkrukor
och ställde till en förskräcklig villervalla. Så reste
han sig på bakbenen och dansade omkring i
vansinnig glädje, med nosen i vädret och rösten
förkunnande hans vilda sällhet. Därpå rusade han
åter kring väggarna, spridande den fullständigaste
oreda och förstörelse på sin stig. Tant Polly kom in
alldeles lagom för att se honom göra några dubbla
saltomortaler, uppsända ett sista kraftigt hurra och
flyga ut genom det öppna föhstret, medförande
hvad som fanns kvar af blomkrukorna. Den gamla
frun stod som förstenad af förvåning och tittade
öfver glasögonen. Tom låg på golfvet och höll
på att dö af skratt.

»Tom, hvad i all världen ä’ det åt katten?»

»Inte vet jag, tant», flämtade gossen.

»Jag har väl aldrig sett på maken! Hvad
kom honom att bära sig så tokigt åt?»

»Det vet jag verkligen inte, tant Polly —
kattor bär sig alltid åt så där, när dom ä’ lifvade.»

»Jaså, di gör det, säger du?»

Det låg någonting i tonen, som gjorde Tom ängslig.

»Ja tant — det vill säga, jag tror dom gör det.»

»Du tror?»

»Ja, tant.»

Den gamla frun böjde sig ned, och Tom
observerade henne med ett intresse, som ökades af hans
ängslan. Alltför sent gissade han hvart hon ville
komma. Skaftet på den skvallrande teskeden var
synligt under sängomhänget. Tant Polly tog
skeden och höll upp den. Tom stod tafatt och sänkte
blicken. Tant Polly lyfte upp honom vid det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free