Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omkring klockan två på morgonen landade flotten på
sandbanken, några hundra fot ofvanom ön, och de
vadade fram och tillbaka, tills de fått sin frakt i
land. Den lilla flottens tillbehör utgjordes bland
annat af ett gammalt segel, och det bredde de ut
öfver en öppning bland buskarna som ett tält att
skydda förråden i; själfva ville de sofva under bar
himmel, när det var vackert väder, såsom det
anstod röfvare.
De gjorde upp eld mot sidan af en stor
trädstam tjugu eller trettio steg in i skogens mörka
djup, lagade sedan i stekpannan litet fläsk till
kvällsvarden och gjorde slut på hälften af det majsbröd
de tagit med. Det syntes dem ett härligt nöje att
på detta vilda, fria sätt kalasa å en outforskad och
obebodd ös urskog, långt bort från alla mänskliga
boningar, och de förklarade, att de aldrig mer ville
återvända till civilisationen. Den flammande elden
belyste deras ansikten och kastade sitt rödgula sken
på de pelarlika trädstammarna i deras skogstempel
och på den friska grönskan och de slingrande vilda
vinrankorna. När den sista skifvan mört fläsk
var förtärd och den sista biten majsbröd slukad,
sträckte gossarna ut sig i gräset fulla af belåtenhet.
De kunde ha funnit en svalare plats, men de ville
icke förneka sig ett så romantiskt drag som den
stekande lägerelden.
»Ä’ det inte lifvadt?» sade Joe.
»Jo, det ä’ styft», svarade Tom.
»Hvad skulle di andra grabbarna säga, om di
kunde se oss?»
»Säga? — di skulle gärna dö för att få vara med
om’et — eller hva’, Hucky?»
»Jag tror det», sade Huckleberry, »åtminstone
ä’ jag belåten. Jag önskar inte bättre än det här.
Vanligtvis får jag aldrig tillräckligt att äta — och
här kan ingen komma och sparkas och skälla på en
stackare.»
»Det ä’ just mitt lif, det här», sade Tom. »Inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
