Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den krökta kroppen i luften, och sedan
beslutsamt kom ned på Toms ben och började en
vandring öfver honom, var hans hjärta idel glädje, ty det
betydde att han skulle få en ny dräkt — en grann
sjöröfvaruniform, om den saken kunde icke råda
minsta tvifvel. Nu visade sig en procession af myror
från obestämd ort och gick till sina sysslor; en
sträfvade af alla krafter förbi med en död spindel i armarna,
fem gånger så stor som hon själf, och knogade iväg
med den rätt uppför en trädstam. En Maria
nyckelpiga klättrade uppför ett grässtrås svindlande
höjd, och Tom böjde sig tätt intill henne och sade
»Maria nyckelpiga, flyg hem till dina barn, flyg hem!
Ditt hus i lågor står. Flyg fort och rädda dem!»
Och hon bredde ut vingarna och flög bort för att se,
hur det kunde förhålla sig — hvilket icke förvånade
gossen, ty han visste sedan gammalt, att denna
insekt var lättrogen med afseende på eldsvådor, och
han hade missbrukat dess enfald mer än en gång.
Sedan kom en tordyfvel, envist släpande på sin börda,
och Tom vidrörde djuret för att få se det draga
benen åt sig och låtsa vara dödt. Fåglarna stojade i
detta ögonblick muntert. En härmfågel satt öfver
Toms hufvud i ett träd och framdrillade sina
efterhärmningar af grannarna och syntes ha hjärtans
roligt däråt; därpå sköt en nötskrika med sitt gälla
läte ned som en blå blixt och satte sig på en gren så
nära, att gossen nästan kunde nå den, lade
hufvudet på sned och betraktade främlingarna med glupsk
nyfikenhet. En grå ekorre och en stor baddare af
det rödbruna slaget kommo skuttande, men satte sig
emellanåt på bakbenen för att betrakta gossarna och
prata med dem, ty förmodligen hade de små
vilddjuren aldrig förr sett en mänsklig varelse och visste
icke rätt, om de skulle vara rädda eller ej. Hela
naturen var nu fullt vaken och i rörelse, långa
strimmor af solljus trängde ned genom det täta löfverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0113.html
