Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig muntert väg öfver murknade stammar, genom
buskar och snår, mellan skogens ståtliga och
högtidliga monarker, omslingrade från kronan ned till
marken med ett kungligt smycke af hängande vinrankor.
Litet emellan träffade de på leende små öppna
platser med gräsmattor och smyckade med
blommor.
De funno många saker att fröjda sig åt, men
ingenting som förvånade dem. De upptäckte, att ön
var omkring en half mil lång och en knapp kilometer
bred och att den skildes från närmaste land endast
genom en smal kanal knappast mer än femhundra
fot bred. De togo sig ett bad nästan hvarje timme,
så att nära nog halfva eftermiddagen var förbi, när
de återkommo till lägret. De voro för hungriga
att uppehålla sig med fiske, men de gjorde sig en
präktig måltid på kall skinka och kastade sig sedan ned i
skuggan för att prata. Men samtalet började snart
gå trögt och dog därpå alldeles bort. Tystnaden,
högtidligheten, som rufvade öfver skogen, och känslan
af enslighet började verka på gossarnas
sinnesstämning. De begynte tänka. Ett slags obestämd
längtan smög sig öfver dem. Småningom antog den en
dunkel form — det var gryende hemlängtan. Till
och med Finn med Röda handen drömde om sina
porttrappor och tomma sockerfat. Men de blygdes
alla öfver sin svaghet, och ingen var modig nog att
uttala sin tanke.
Gossarna hade en stund varit dunkelt medvetna
om ett egendomligt ljud på afstånd, liksom man
ibland är om en klockas pickande utan att
egentligen uppmärksamma det. Men nu blef detta
hemlighetsfulla ljud tydligare och tilltvingade sig
beaktande. Gossarna foro upp, betraktade hvarandra
och intogo en lyssnande hållning. En lång
tystnad uppstod, djup och ostörd; därpå kom ett djupt,
doft dån framrullande från långt håll,
»Hvad ä’ det?» utbrast Joe och höll andan.
»Ja, hvad kan det vara?» hviskade Tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
