Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De andra gossarna medgåfvo, att det var
förnuft i Toms ord, ty man kunde icke vänta sig, att
ett okunnigt brödstycke, när det skickades ut i ett så
allvarligt ärende, skulle kunna handla särdeles
förståndigt, om det icke leddes genom en trollformel.
»Ta mig nitton önskar jag inte jag vore där nu!»
sade Joe.
»Jag med», sade Huck. »Jag ville ge någonting
snyggt för att få veta, hvem det ä’»
Gossarna lyssnade fortfarande och spejade utåt
floden. Plötsligt gick ett ljus upp för Tom och han
utropade:
»Pojkar, nu vet jag, hvem som drunknat — det
ä’ vi!»
De kände sig ögonblickligen som hjältar. Det
var en lysande triumf; man saknade dem, man sörjde
dem. Hjärtan krossades för deras skull, tårar götos,
anklagande minnen af ovänligheter mot dessa stackars
förlorade ynglingar väcktes till lif och man hängaf
sig åt gagnlös ånger och samvetskval. Men det bästa
af allt, de försvunna utgjorde hela stadens
samtalsämne och på grund af denna glänsande ryktbarhet
alla gossars afund. Detta var utmärkt. Det lönade
sig ändå när allt kom omkring att vara sjöröfvare.
Vid skymningens inbrott återvände färjan till
sin vanliga sysselsättning och båtarna försvunno.
Sjöröfvarne återvände till lägret. De jublade af
stolthet öfver sin nya storhet och den härliga oro de
förorsakade. De fångade fisk, lagade kvällsvard
och åto den och började därpå gissa, hvad köpingen
tänkte och sade om dem; och de bilder de uppdrogo
af den allmänna sorgen öfver dem voro behagliga
att betrakta ur deras synpunkt sedt. Men när
nattens skuggor slöto sig tätare omkring dem, upphörde
de småningom att samtala och sutto och stirrade i
elden, medan tankarna helt visst gingo åt annat
håll. Den första hänförelsen var nu öfver, och Tom
och Joe kunde icke undertrycka tanken på vissa
personer därhemma, som icke njöto lika mycket af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
