Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att jag aldrig, aldrig mer får se honom i den här
Världen, stackars misskända gosse!» Och fru
Harper suckade som om hennes hjärta var nära att brista.
»Jag hoppas att Tom har det bättre där han nu ä’,
sade Sid. »Men hade han varit snällare i några
afseenden ...»
»Sid!» Tom kände blixten från den gamla
kvinnans ögon, ehuru han icke kunde se den. »Inte
ett nedsättande ord om min Tom nu, då han ä’ borta!
Gud tar vara på honom — bekymra du dig inte
om det. Ack, fru Harper, jag vet inte hur jag ska’
kunna bära saknaden efter honom, nej sannerligen
jag det vet! Han var en sådan glädje för mig,
ehuru han nästan plågade mitt gamla hjärta ur
kroppen på mig.»
»Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare
Herrans namn! Men det ä’ så hårdt — o, det ä’
så hårdt! Det ä’ inte längre sen än i lördags, som
Joe fyrade af en smällare midt under näsan på mig,
och jag gaf’en en sinkadus, så att han låg där och
sprattlade. Föga anade jag då hur snart ... Ack,
ack, om saken kunde göras om igen, skulle jag
omfamna och välsigna honom för det!»
»Ja, ja, jag vet precis hur ni känner det, fru
Harper, jag vet alldeles precis hur ni känner det.
Det ä’ inte längre sen än i går morse, som min Tom
tog och hällde katten full med Värkdödaren, och
jag trodde att kräket skulle ta ner huset. Och, gud
förlåte mig, knackade jag inte sönder Toms hufvud
med min fingerborg, stackars gosse, stackars döda
gosse! Men han har sluppit ifrån alla sorger nu. Och de
sista ord jag nånsin i lifvet hörde honom säga, var
en förebråelse för att ...»
Men detta minne var för mycket för den gamla
frun, och hon blef alldeles tillintetgjord. Äfven
Tom snyftade nu — men mera af medlidande med
sig själf än med någon annan. Han kunde höra
Mary gråta och inflicka ett vänligt ord om honom
då och då. Han började hysa högre tankar om sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
