Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf än någonsin förr. Dock var han tillräckligt
rörd af sin tants sorg för att längta efter att få
rusa fram under sängen och öfverväldiga henne med
glädje — och sakens teatraliska effekt tilltalade
dessutom i hög grad hans natur; men han stod emot
och låg stilla. Han fortfor att lyssna och
inhämtade af ett och annat, att man först antagit, att
gossarna hade drunknat under badning; sedan hade
den lilla flotten saknats, och slutligen hade några
gossar berättat, hurusom de försvunna pojkarna
lofvat att köpingen snart skulle få »höra någonting».
Kloka hufvuden hade »lagt ihop det ena med det
andra» och kommit till den slutsatsen, att
gossarna hade farit sin väg på flotten och snart skulle
dyka upp i närmaste stad nedåt floden; men vid
middagstiden hade flotten återfunnits hamnad vid
Missouristranden omkring en mil nedanför köpingen,
och då hoppades man icke längre. De måste ha
drunknat, annars skulle hungern ha drifvit dem hem
vid nattens inbrott, om icke förr. Det troddes,
att sökandet efter liken varit en fruktlös
ansträngning endast emedan drunknandet skett midt i
floden, ty i motsatt fall skulle gossarna, så skickliga
simmare som de voro, ha räddat sig i land. Det
var nu onsdags kväll. Hade man icke funnit liken
till söndagen, ämnade man uppge allt hopp, och
likpredikan skulle då hållas på söndag. Tom ryste.
Fru Harper sade ett snyftande god natt och
vände sig för att gå. Då, drifna af en gemensam
känsla, kastade sig de två sörjande kvinnorna i
hvarandras armar, fingo sig en god, tröstande gråt
och skildes sedan. Tant Polly tog ett vida ömmare
godnatt af Sid och Mary än vanligt. Sid
snyftade litet, och Mary drog sig tillbaka gråtande af
hela sitt hjärta.
Tant Polly låg på knä och bad för Tom så rörande,
så innerligt och med sådan gränslös kärlek i sina
ord och i sin gamla, darrande röst, att han simmade i
tårar igen, långt innan hon slutat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
