- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
135

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och började lifva upp sjöröfvarne så godt han kunde.
Men de brydde sig icke om hvarken kulor eller
cirkus eller simning eller någonting. Han påminde
dem om den imposanta hemligheten och
framlockade en skymt af munterhet. Medan den varade,
fick han dem att intressera sig för ett nytt påhitt;
det var att kasta bort sjöröfveriet en stund och bli
indianer för omväxlingens skull. Förslaget
tilltalade dem, och det stod icke länge på, förrän de
voro nakna och målade randiga från topp till tå med
svart lera, så att de sågo ut som zebror; naturligtvis
voro de höfdingar alla tre och banade sig nu väg
genom skogen för att öfverfalla ett engelskt
nybygge.

Småningom delade de sig i tre fientliga
stammar, kommo framrusande ur bakhåll med
fasaväckande krigstjut och dödade och skalperade
hvarandra i tusental. Det var en blodig dag, följaktligen
var den tillfredsställande.

De samlades i lägret vid kvällsvardsdags,
hungriga och belåtna. Men nu uppstod en svårighet:
fientliga indianer kunde icke bryta gästfrihetens
bröd tillsammans utan att först ha slutit fred, och
detta var en ren omöjlighet utan att röka en
fredspipa. De hade aldrig hört talas om något annat
sätt att gå tillväga. Två af vildarna önskade nästan,
att de förblifvit sjöröfvare. Men det fanns ingen
annan utväg, hvarför de med så mycket sken af
munterhet de kunde framtvinga begärde pipan och
drogo sitt bloss i vederbörlig form, när den gick
laget rundt.

Och se, de voro glada öfver att ha gifvit sig till
vildar, ty de hade vunnit någonting — de funno, att
de nu kunde röka litet utan att behöfva gå ut och
leta efter en borttappad knif; de blefvo icke
tillräckligt illamående att känna sig verkligt olustiga.
De ämnade icke gå miste om någonting så lofvande
genom bristande flit; nej, de öfvade sig försiktigt
efter kvällsvarden med ganska god framgång och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free