Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la’ det på bordet, bredvid ljuset; och sen såg du så
snäll och.rar ut, där du låg och sof, att jag tyckte jag
gick och böjde mig öfver dig och kysste dig på
mun-nn.»
»Gjorde du, Tom, gjorde du? Bara för det
förlåter jag dig alltihop.» Och hon slöt gossen i ett
kraftigt famntag, som kom honom att känna sig
som den mest skuldbelastade bland bofvar.
»Mycket snällt och vackert gjordt, äfven fast
det bara var en — dröm», sade Sid försigsjälf,
lagom högt för att höras.
»Var tyst, Sid! Hvad man gör i drömmen,
ä’ just hvad man skulle gjort, om man varit vaken.
Här ä’ ett stort gyllenäpple, som jag hade gömt åt
dig, Tom, om vi nånsin skulle få se dig mera — gå
nu i skolan. Jag tackar den gode Guden, allas vår
Fader, att jag har dig här igen. Han ä’ långmodig
och barmhärtig mot dem, som tro på honom och
hålla hans bud, ehuru himlen vete, att jag ä’ ovärdig
därtill, men om endast de värdiga finge del af lians
välsignelse och hans hjälpande hand att leda sig
öfver de tömbeströdda stigarna, så skulle inte
mången någonsin le härnere eller ingå i hans hvila, när
den långa natten kommer. Gå nu, Sid, Mary, Tom
— bort med er — ni ha hindrat mig länge nog.»
Barnen begåfvo sig till skolan, och den gamla
frun gjorde ett besök hos Joe Harpers mor, för att
med tillhjälp af Toms underbara dröm öfvervinna
hennes krassa uppfattning. Sid hade för mycket
förstånd att uttala den tanke, han bar i sitt sinne,
när han gick hemifrån, och som lydde :
»Nej, försök inte — en dröm så lång som den
där och utan några misstag i!»
Hvilken hjälte Tom nu blifvit! Hans gång var
icke längre skuttande och dansande, utan han rörde
sig med stoltserande värdighet, såsom det anstår en
sjöröfvare, som kände allmänhetens blickar riktade
på sig. Och det voro de äfven; han bemödade sig
att låtsa icke se ögonkasten eller höra anmärk-
Tom Sawyer.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
