- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
146

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningarna, då han gick förbi, men de voro mat och
dryck för honom. Gossar, mindre än han, följde
honom flockvis i hälarna, stolta öfver att synas i hans
sällskap och att vara tolererade af honom, som om
han hade varit trumslagare i spetsen för en
procession eller elefanten, som leder ett menageri in i
staden. Gossar af hans egen storlek låtsade icke
veta, att han alls varit borta, men förtärdes icke desto
mindre af afund. De skulle ha gifvit hvad som
hälst för att få hans svartaktiga, solbrända hy och
hans lysande ryktbarhet; och Tom hade icke velat
sälja någondera för en cirkus.

I skolan gjorde barnen så stor affär af honom
och Joe och uttryckte med sina ögon en så vältalig
beundran, att det icke dröjde länge förrän de två
vännerna blifvit olidliga öfversittare. De började att
för glupska åhörare berätta sina äfventyr — men
de endast började; det var icke en sak, som hade
utsikt att snart bli förd till slut, då en fantasi som
deras skaffade ämne därtill. Och slutligen, då de togo
fram sina pipor och gingo omkring och blossade helt
lugnt, var ärans höjdpunkt uppnådd.

Tom ansåg sig kunna vara oberoende af Becky
Thatcher. Äran var nog. Han skulle lefva för
äran. Nu, sedan han utmärkt sig, kanske hon skulle
önska att »sluta fred» med honom igen. Ja, hon
kunde ju försöka, så skulle hon få se, att han kunde
vara lika likgiltig som visst folk. Nu kom hon.
Tom låtsade icke se henne utan gick bort till en
grupp gossar och flickor och började prata med dem.
Snart märkte han, att hon muntert sprang fram
och tillbaka med glödande kinder och spelande ögon
och låtsade hålla på att jaga skolkamrater och
gapskrattade, då hon lyckades göra en fånge; men han
observerade, att hon alltid gjorde sina fångster i
hans närhet och då äfven syntes kasta en
uppmärksam blick i riktning mot honom. Detta kittlade
all den syndiga fåfänga, som fanns hos honom, och i
stället för att vinna honom endast satte det upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free