- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
148

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och jag?» sade Sally Rogers.

»Ja.»

»Och jag med?» sade Susy Harper. »Och Joe?»
»Ja.»

Och så vidare, under handklappningar, tills
hela gruppen bedt att få bli bjudna utom Tom och
Amy. Sedan gick Tom lugnt sin väg alltjämt
talande med Amy, som han tog med sig. Beckys läppar
darrade och hennes ögon fylldes af tårar; hon dolde
dessa tecken till sorg under en tvungen glädtighet
och fortfor att prata, men det var icke längre något
lif i talet om utfärden och icke heller i något annat.
Hon drog sig tillbaka i enrum, så fort hon kunde, för
att få, hvad hennes kön kallar, »gråta ut». Sedan
satt hon trumpen och med sårad stolthet, tills
klockan ringde. Då sprang hon upp med ett
hämndlystet uttryck i blicken, gaf hårflätorna på ryggen
en skakning och sade för sig själf, att hon visste hvad
hon nu skulle göra.

Under rasterna fortfor Tom, jublande af
själfbe-låtenhet, att uppvakta Amy. Och han dref omkring
för att finna Becky och pina henne med anblicken
däraf. Slutligen upptäckte han henne, men då föll
hastigt hans kvicksilfver. Hon satt förtroligt
tillsammans med Alfred Temple på en liten bänk bakom
skolhuset och tittade i en bilderbok; och de voro så
fördjupade däri och deras hufvuden så nära hvarandra
öfver boken, att de icke syntes medvetna om något
annat i världen. Svartsjukan rann glödhet genom
Toms ådror. Han började hata sig själf för att han
kastat bort det tillfälle till försoning Becky erbjöd
honom. Han kallade sig själf en dumbom och alla
fula namn han kunde hitta på; han var gråtfärdig
af förargelse. Amy fortfor med sitt muntra prat,
under det att de promenerade, ty hennes hjärta
jublade, men Toms tunga ville icke längre göra tjänst.
Han hörde icke hvad Amy sade, och när hon
tystnade väntansfullt, kunde han endast framstamma ett
tafatt bifall, som oftast alls icke passade i stycke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free