Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom kom hem vid förtretligt lynne, och de första
ord hans tant yttrade visade honom, att han hade
fört sina sorger till en dålig marknad.
»Tom du, jag skulle ha stor lust att hudflänga
dig!»
»Hvad har jag då gjort, tant lilla?
»Å, du har gjort tillräckligt! Där går jag öfver
till Serena Harper som en annan gammal gås och
väntar, att jag skulle få henne att tro allt struntpratet
om den där drömmen — jo, jag tackar jag! Hon
hade redan genom Joe fått veta, att du var här och
hörde allt, som sades den där natten. Tom, jag vet
aldrig hvad det ska’ bli af en gosse, som kan handla
på det sättet. Det gör mig riktigt ondt att tänka,
att du utan att säga ett enda ord kunde låta mig gå
till Serena Harper och göra mig till ett åtlöje.»
Detta var en ny sida af saken. Hans sluga
påhitt på morgonen hade hittills synts Tom vara ett
lyckadt skämt, i hög grad snillrikt; nu såg det endast
lågt och gement ut. Han stod där och hängde
huf-vudet och visste ett ögonblick icke hvad han skulle
säga; därpå svarade han:
»Snälla tant, jag önskar att jag inte hade gjort
det — jag tänkte inte på det.»
»Ack, barn, du tänker aldrig! Du tänker
aldrig på något annat än dina egna själfviska planer.
Du kunde tänka på att komma öfver hit hela den
långa vägen från Jacksons ö om natten för att skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
