Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raren och lektionen började. Tom kände sig icke
synnerligen intresserad af läsningen. Hvarje gång
han kastade en förstulen blick öfver till flickornas
sida af salen, plågades han af Beckys ansikte. Efter
allt som händt, ville han icke känna något medlidande
med henne, och likväl kunde han knappast låta bli;
han kunde icke arbeta sig till någon skadeglädje,
som verkligen förtjänade det namnet.
Så gjordes läseboksupptäckten, och Tom var
nu en stund fullt upptagen af sina egna
angelägenheter. Becky väcktes ur sin sorgdvala och visade
sig mycket intresserad af hvad som försiggick.
Hon väntade icke, att Tom skulle kunna undslippa
obehag genom att neka, att han själf spillt bläck i
boken; och hon hade rätt. Nekandet tycktes
endast göra saken värre för Tom. Becky antog,
att hon skulle bli glad däröfver, och hon försökte
tro, att hon var glad åt det, men hon fann, att det
icke var så alldeles säkert. När det blef som allra
värst för Tom, kände hon en benägenhet att stiga
upp och- förråda Alfred Temple, men hon gjorde
våld på sig och satt stilla, »emedan», sade hon till
sig själf, »han säkert talar om att jag rifvit sönder
taflan. Jag ska’ inte säga ett ord, nej, inte om det
gäller att rädda hans lif.»
Tom tog emot sin aga och gick tillbaka till sin
plats, men alls icke nedslagen, ty han trodde sig
möjligen ha omedvetet spillt ut bläcket på boken
under något stoj — han hade nekat för formens
skull, och emedan det var brukligt, och hade vidhållit
sitt nekande af princip.
En hel timme förgick; läraren satt nickande på
sin tron, öfverläsningens sömngifvande surr
uppfyllde luften. Småningom rätade herr Dobbins på
sig, gäspade, öppnade därefter sin pulpet och sträckte
ut handen efter boken men syntes oviss, om han
skulle ta fram den eller ej. De flesta af skolbarnen
sågo upp likgiltigt, men två af dem följde hans
rörelser med uppmärksam blick. Läraren fingrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
