- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
167

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna drömmara upptog ett tio sidors
manuskript och slutade med en predikan, som så
fullständigt förintade allt hopp för icke-presbyterianer,
att den tog första priset. Denna uppsats ansågs
som aftonens mest lyckade produkt. Köpingens
borgmästare, som öfverlämnade priset åt
författarinnan, höll därvid ett varmt tal, hvari han sade,
att »detta i vältalighet öfverträffade allt hvad han
någonsin hört, och att själfva Daniel Webster kunde
ha varit stolt däröfver».

I förbigående må anmärkas, att antalet af de
uppsatser, i hvilka ordet »älsklig» var med alltför
mycken förkärlek användt och hvari den mänskliga
erfarenheten kallades »ett blad ur lifvets bok», var
ungefär så stort som vanligt.

Läraren, som var »i gungan», nästan ända till
uppsluppen munterhet, sköt nu undan sin stol,
vände publiken ryggen och började att på svarta
taflan rita upp en karta öfver Amerika såsom
åskåd-ningsmateriel för förhöret i geografi. Men med
sin darrande hand hade han föga framgång, och ett
kväfdt fnissande hördes i salen. Han visste, hur det
var fatt, och ville förbättra sitt verk; han suddade ut
linjerna och gjorde om dem, men han endast
vanställde dem ännu mera, och fnissandet blef tydligare.
Han ägnade nu all sin uppmärksamhet åt arbetet,
liksom fast besluten att icke låta nedslå sig af åtlöjet.
Han kände allas blickar riktade på sig; han inbillade
sig, att han lyckades, och likväl fortfor fnissandet.
Det tilltog till och med alldeles tydligt, och detta
icke utan skäl. Of vanför var en vind, med en
lucka rätt öfver lärarens hufvud; genom denna kom
en katt nedsväfvande, hängande på ett snöre kring
bakdelen. Kring hufvud och käkar hade bundits
en trasa för att förebygga jamning. Medan katten
långsamt sjönk ned, böjde den sig uppåt och försökte
hugga klorna i snöret men svängde ned igen och högg
klorna i tomma luften. Fnissandet blef starkare och
starkare, katten var nu endast sex tum från den i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free