Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nople för att där tillbringa ferierna tillsammans med
sina föräldrar — så att lifvet erbjöd icke en enda
ljus sida.
Den förfärliga hemligheten angående mordet
på kyrkogården utgjorde ett ständigt elände; den
var som kräftan, så stadigvarande och smärtsam.
Sedan kom mässlingen.
I två långa veckor låg Tom som en fånge, död
för världen och dess händelser. Han var mycket
sjuk och likgiltig för allting. När han slutligen
kom på benen igen och svag och matt promenerade
genom köpingen, hade en ledsam ändring ägt rum
med allt och alla. En »andlig rörelse» hade
försiggått och alla människor hade blifvit »väckta»,
icke blott de fullvuxna, utan äfven gossar och
flickor. Tom gick omkring i det fåfänga hoppet att
finna ett enda syndigt ansikte, men mötte bara
missräkningar. Han fann Joe Harper i färd med att
studera ett Nya testamentet och vände sig bedröfvad
bort från det i hans tycke nedslående skådespelet;
han sökte upp Ben Rogers och fann honom på väg
till de fattiga med en korg full af religiösa småskrifter;
han jagade upp Jim Hollis, som fäste hans
uppmärksamhet på den kostliga välsignelse, som låg i den
varning, som genom mässlingen kommit honom
till del. Hvarje gosse, han mötte, ökade hans
nedslagenhet med en hel centner, och när han till sist i
sin förtviflan sökte en tillflykt i Huckleberry Finns
sköte och togs emot med ett bibelspråk, förkrossades
hans hjärta, och han smög sig hem och till sängs
och insåg, att han ensam i hela staden var för evigt
fördömd.
Och den natten rasade ett förfärligt oväder
med störtregn, hemska åskskrällar och oupphörliga,
bländande blixtar. Tom drog täcket öfver
huf-vudet och väntade i ångest och fasa på sin undergång;
ty han hyste icke skuggan af ett tvfvel, att allt
detta oväsen gällde honom. Han trodde, att han
pröfvat himmelns långmodighet ända till dess yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
