Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tersta gräns, och att detta var följden. Han skulle
kanske ansett det för ett slöseri med ståt och
ammunition, om man dödat en vägglus med ett batteri
artilleri, men han fann intet orimligt i tillställandet
af ett sådant kostsamt oväder för att pränga bort
marken under ett sådan litet kryp som han.
Småningom rasade stormen ut och dog utan
att ha uppfyllt sitt ändamål. Gossens första
in-gifvelse var att känna sig tacksam och bättra sig;
hans andra var att vänta därmed och icke göra sig
någon brådska — ty kanske skulle det icke bli några
fler oväder.
Dagen därpå voro läkarna åter hos honom;
Tom hade fått recidiv. De tre veckor han tillbragte
i sängen, syntes honom en evighet. När han
slutligen fick gå ut igen, var han knappast tacksam öfver
att ha blifvit räddad, ty han kom ihåg hur ensam
han nu var, utan kamrater och så godt som
alldeles öfvergifven. Han dref likgiltigt omkring på
gatorna och fann Jim Hollis som bäst tjänstgörande
som domare i en ungdomlig domstol, där man höll
på att döma en katt för mord i närvaro af dess offer,
en fågel. Han upptäckte Joe Harper och Huck
Finn, som i en gränd höllo på och åto en stulen melon.
Stackars gossar, de, liksom Tom, hade fått recidiv!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
