Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedde, det ä’ det enda sättet, hvarpå jag kan
förklarad — och nu kommer jag att få dingla i
galgen för det, och det ä’ rättvist. Rättvist och bäst
också, tänker jag; jag hoppas det åtminstone. Men
låt oss inte tala om det nu. Jag vill inte göra er
ledsna, för ni har varit vänliga mot mig. Men
hvad jag vill säga ä\ att låt ni bli att nånsin supa er
fulla, så slipper ni att komma hit. Ställ er lite
längre åt väster; så där ja, det ä’ en sådan glädje att
se vänliga ansikten, när man ä’ i en så svår knipa,
och det kommer ingen annan hit än ni. Goda,
vänliga ansikten — goda, vänliga ansikten! Stig
upp på hvarandras rygg i tur och ordning, så att
jag får vidröra er. Så där ja! Låt oss skaka hand
— era händer kan komma genom gallret, men mina ä’
för stora. Små händer och klena — men di har
hjälpt Muff Potter mycke’ ändå, och di hjälpte’n
nog mer, om di kunde.»
Tom kände sig riktigt olycklig, då han gick
hem, och hans drömmar den natten voro fulla af
fasor. Under de två närmast följande dagarna
strök han omkring i närheten af rådhuset, lockad af
ett nästan omotståndligt begär att gå in, ehuru han
tvang sig att stanna utanför. Huck gjorde samma
erfarenhet. De undveko hvarandra afsiktligt; båda
aflägsnade sig emellanåt, men samma hemska
trollmakt förde dem alltid tillbaka efter en stund. Tom
höll öronen öppna, när några dagdrifvare sakta
kommo ut från domstolslokalen, men nyheterna
voro utan undantag nedslående: den stackars Potter
insnärjdes allt obevekligare. Vid slutet af andra
dagens förhandlingar sades allmänt i köpingen, att
Indian-Joes vittnesmål stod fast och orubbadt, och
att det icke led minsta tvifvel, hvad juryns utslag
skulle bli.
Tom var ute sent den natten och gick in genom
fönstret för att lägga sig. Han var i ett
fruktans-värdt upprördt tillstånd; det dröjde timmar, innan
han kunde somna. Hela staden strömmade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
