Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tom var ännu en gång en lysande hjälte — de
gamlas gunstling, de ungas afund. Hans namn till
och med förevigades i tryck, ty köpingens tidning
prisade honom. Det fanns folk, som trodde, att han
en gång skulle bli president, om han undslapp galgen.
Det gick som det brukar gå, den ombytliga,
tanklösa världen s öt nu Muff Potter till sitt bröst
och kelade med honom, lika öfverdrifvet som den
förut skymfat honom. Detta slags uppförande
länder dock världen tilj ära, därför är det orätt att
klandra det.
Tom hade dagar af glans och jubel, men hans
nätter voro en fasans tid. Indian-Joe kom och
förgiftade alla hans drömmar, och alltid stod domen
att läsa i hans blick. Det fanns knappt något så
frestande, att det nu kunde förmå gossen att gå ut efter
mörkrets inbrott. Den stackars Huck befann sig i
samma tillstånd af elände och förskräckelse, ty Tom
hade talat om hela äfventyret för försvarsadvokaten
aftonen före den stora rättegångsdagen, och Huck
var full af fruktan, att den del han haft i saken
ännu kunde sippra ut, om än Joes flykt besparat
honom obehaget att, äfven han, vittna inför rätten.
Den stackars gossen hade visserligen fått
advokatens löfte om tystnad, men hvad mera för det?
Sedan Toms pinade samvete drifvit honom att på
aftonen uppsöka advokaten och pressat en
fasansfull berättelse från läppar, som varit förseglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
