- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
188

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet hur det ä’! Så’na träskallar vi ändå ä’! Man
måste ta reda på hvar den utskjutande grenens
skugga faller vid midnatt, och där ska’ man gräfva.»

» Åt skogen med alltihop, då har vi stått här och
knogat för inte’! Och så måste vi tillbaks hit på
natten. Det ä’ en fasligt lång väg Kan du slippa
ut?»

»Jag ska’ slippa ut. Vi måste göra det i natt
också, för om någon upptäcker groparna här, så
vet han genast hvad det ä’ fråga om och börjar leta.»

»Det ä’ bra, då kommer jag till dig och jamar i
natt.»

»Ja. Verktygena gömmer vi här i buskarna så
länge.»

Gossarna återkommo den natten på utsatt tid;
de sutto och väntade i dunklet. Det var en kuslig
plats och en timme, som gamla sägner gjort
högtidlig. Andar hviskade bland de prasslande löfven,
spöken lurade i mörka vinklar och vrår, en hunds dofva
skall hördes på afstånd, en uggla svarade med sina
graftoner. Gossarna kände sig beklämda af dessa
högtidliga saker och samtalade obetydligt.
Småningom antogo de klockan vara tolf; de sågo efter,
hvar skuggan föll, och begynte gräfva. Deras hopp
började stiga. Deras intresse växte och deras flit
höll jämna steg därmed; gropen blef allt djupare
och djupare, men hvarje gång hackan slog emot
något hårdt föremål och kom deras hjärtan att
klappa häftigare, ledo de en ny missräkning. Det
var en sten eller en rot. Till sist sade Tom:

»Det ä’ inte värdt, Huck, vi ä’ på orätt spår
igen.»

»Det ä’ inte möjligt, vi gräfver ju just där
skuggan föll.»

»Jag vet det, men det ä’ ännu en sak.»

»Hvad då?»

»Jo, vi bara gissade oss till tiden. Troligtvis
var det för sent eller för tidigt »

Huck lät spaden falla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free