Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smögo sig i mörkret tillbaka till värdshuset. Huck
stod på post, och Tom letade sig fram i gränden.
Därpå uppstod en stunds ångestfull väntan, som
blef Huck en olidlig börda; han började önska att
kunna se skenet från lyktan — det skulle förskräcka
honom men åtminstone säga honom, att Tom ännu
var vid lif.
Det tycktes honom timmar, sedan Tom
försvunnit. Bestämdt hade han blifvit sanslös —
kanske var han död, kanske hade hans hjärta brustit af
förskräckelse och ångest. I sin oro närmade sig
Huck allt mer och mer gränden, fruktande alla
möjliga hemska saker och motsåg hvarje ögonblick
någon olycklig händelse, som skulle göra honom
andlös. Och det skulle icke behöfts mycket till det,
ty han tycktes endast i stånd att insupa en
fingerborg luft i sänder, och hans hjärta måste snart
vara utslitet, så häftigt som det bultade. Plötsligt
bröt en ljusblixt fram i mörkret, och Tom sköt förbi
honom som en pil.
»Spring», sade han, »spring, det gäller lifvet!»
Han behöfde icke ha upprepat det, en gång
var nog. Huck hade redan satt en fart på fem
eller sex mil i timmen, innan ordet blifvit upprepadt.
Gossarna stannade icke, förrän de uppnått skjulet
till ett gammalt öfvergifvet slakthus i nedre ändan af
staden; just som de kommit under dess skyddande
tak, brast ovädret löst och regnet öste ned. Så snart
Tom hunnit hämta andan, sade han:
»Å, Huck, det var rysligt! Jag försökte två af
nycklarna, men jag tyckte di gjorde ett så’nt fasligt
buller, att jag knappt kunde andas, så skrämd var jag.
Inte passade di i låset heller. Då, utan att tänka
på hvad jag gjorde, tog jag i låsvredet, och dörr’n
gick opp! Den var aldrig låst. Jag hoppade in
och kastade af handduken, och vid den store Cesars
ande!...»
»Hva’ — hva’ såg du, Tom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
