Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar kom för honom — han hade ingen tid till
öfver-läggning, och så yttrade han på vinst och förlust
med svag röst:
»Kanhända söndagsskoleböcker.»
Den stackars Huck var för bekymrad att le,
men gubben skrattade så högt och muntert, att hela
hans kropp skakade, och förklarade till sist, då
han fått skratta ut, att ett sådant skratt var
detsamma som pengar i fickan, ty det minskade
ansenligt doktorns räkning. Därpå tilläde han:
»Stackars byting, du ser blek och förstörd ut,
du mår alls inte bra. Inte underligt då om du ä’
lite kollrig och ur jämvikten. Men du repar dig
nog snart igen, hvila och sömn ä’ allt som behöfs
för att återställa dig, hoppas jag.»
Huck kände sig förargad vid tanken på att
ha varit ett sådant nöt och visat en så misstänkt
sinnesrörelse, hvilket egentligen var alldeles onödigt;
ty redan då han hörde samtalet mellan de båda
bofvarna vid stättan, slog han bort den tanken, att
hvad de buro med sig från värdshuset var kistan med
skatten. I alla fall var det endast en förmodan af
honom, att det icke var skatten, men ej någon visshet,
och alltså blef denna antydan om ett upphittadt
bylte för mycket för hans själfbehärskning. Men i
det hela kände han sig glad öfver denna lilla episod,
som inträffat, ty nu var det höjdt öfver allt tvifvel,
att byltet icke varit det byltet, och alltså var hans oro
förbi och han kände sig utomordentligt lugn och
behaglig till sinnes. I själfva verket syntes allt nu
gå efter önskan; skatten måste fortfarande finnas i
»nummer två», de båda brottslingarna skulle nog
bli infångade och häktade samma dag, och han
och Tom kunde bemäktiga sig guldet på natten
utan svårighet och fara att bli störda.
Just som de slutat frukosten, knackade det på
dörren. Huck sprang för att gömma sig, ty han
hade icke lust att ens aflägset bli inblandad i nattens
tilldragelse. Walesaren släppte in några herrar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
