Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptäckare. Becky hörsammade hans kallelse,
hvarpå de gjorde ett sotmärke som en blifvande
ledning och gåfvo sig af på upptäcktsfärd.
De följde än den ena än den andra slingrande
gången långt ned i grottans hemliga djup, gjorde
ännu ett märke och veko af på en sidoväg under
sökande efter nya under, som de sedan kunde berätta
för den öfre världen. På ett ställe funno de en
rymlig håla, från hvars tak en myckenhet glänsande
stalaktiter hängde ned af samma längd och groflek
som en människas ben; de gingo omkring hela denna
plats, undrande och beundrande, och aflägsnade
sig därpå genom en af de många gångar, som
utmynnade där. Detta förde dem snart till en förtrollande
källa, omgifven af en bassäng, inlagd med isblommor af
glittrande kristaller; denna källa låg midt i en grotta,
hvars väggar stöddes af en mängd fantastiska pelare,
som bildats genom föreningen af stora stalaktiter
och stalagmiter, resultatet af det oupphörliga
vattendroppet under århundraden. Under taket hade
väldiga massor af flädermöss packat ihop sig klungvis,
tusentals i hvarje flock; ljusskenet störde djuren,
och de kommo i skockar på flera hundra pipande och
ursinnigt anfallande ljusen. Tom kände till deras
sätt och det farliga i detta deras beteende. Han
fattade Beckys hand och drog henne med sig in i
närmaste smala gång; det var hög tid, ty en flädermus
släckte med vingen ut Beckys ljus, just då hon
lämnade grottan. Flädermössen jagade barnen ett godt
stycke, men flyktingarna döko in i hvarje ny gång
de funno och blefvo slutligen af med de farliga små
kräken.
Strax därpå upptäckte Tom en underjordisk
sjö, som sträckte sin dunkla yta så långt, att den
förlorade sig i skuggan. Han ville utforska dess
stränder, men ansåg det bäst att först sitta ned och
hvila en stund. Nu lade ställets djupa tystnad för
första gången sin kyliga hand på barnens sinnen.
Becky sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
