Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en stund sade Tom:
»St! Hörde du?»
Båda återhöllo andedräkten och lyssnade. Ett
ljud hördes liknande ett ytterst svagt ochaflägset
rop. Tom besvarade det ögonblickligen, hvarpå han
tog Becky vid handen och trefvade sig utför gången
i riktning mot ljudet. Han lyssnade igen; åter
hördes ljudet, denna gång tydligen Htet närmare.
»Det ä’ di!» sade Tom. »Di kommer! Kom
med, Becky — det ä’ ingen fara nu längre!»
De båda fångarnas glädje var nästan
öfver-väldigande; men de måste likafullt gå långsamt,
ty gropar förekommo allmänt och man måste akta sig
för dem. De kommo snart till en fördjupning,
där de måste stanna; den kunde vara tre fot, den
kunde vara hundra — i alla händelser kunde de
icke komma öfver den. Tom lade sig framstupa och
sträckte ned handen så djupt han kunde. Ingen
botten! De måste stanna där och vänta tills de
sökande skulle komma. De lyssnade; de aflägsna
ropen blefvo tydligen ännu aflägsnare! Ännu ett
ögonblick eller två, och de hade alldeles upphört.
Hvilken förkrossande olycka! Tom hojtade tills
han blef hes, men förgäfves. Han talade
förhoppningsfullt till Becky; men en hel evighet af
ångest-full väntan gick, och intet ljud hördes.
Barnen trefvade sig tillbaka till källan. Tiden
gick fruktansvärdt långsamt; de sofvo igen och
vaknade upp uthungrade och djupt bedröfvade.
Tom tyckte nu, att det borde vara tisdag.
Nu fick han ett infall. Strax bredvid voro
några sidogångar. Hellre utforska några af dem
än i sysslolöshet bära tyngden af de tröga timmarna.
Han tog ur fickan upp ett draksnöre, gjorde fast det
kring ett utsprång, och han och Becky satte sig i
gång, Tom främst, lindande upp snöret medan de
trefvade sig fram. När de till ryggalagt omkring
tjugu steg, var det tvärt slut på gången vid en brant
fördjupning. Tom lade sig ned på knä och kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
