Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med händerna först nedåt och sedan så långt om
hörnet som han bekvämligen kunde nå; han gjorde
en ansträngning att sträcka sig ännu litet längre
åt höger, då i samma ögonblick, icke femtio fot från
honom, en mänsklig hand hållande ett ljus kom
fram bakom en klippa! Tom stämde upp ett
skallande jubelrop, och ögonblickligen följdes handen
af den tillhörande kroppen — Indian-Joes! Tom
var som förlamad, han kunde icke röra en lem.
Nästa ögonblick kände han sig djupt tacksam att
se »spanjoren» taga till fotterna och göra sig osynlig.
Tom stod och undrade öfver att icke Joe känt’ igen
hans röst och kommit fram och dödat honom för
att han vittnat inför rätten. Men ekot måste ha
förställt hans röst — ja, det var nog orsaken, tänkte
han. Toms förskräckelse försvagade hvarje muskel i
hans kropp. Han föresatte sig, att hade han bara
styrka nog att taga sig tillbaka till källan, så skulle
han också stanna där, och ingenting skulle kunna
fresta honom att åter utsätta sig för faran att möta
Indian-Joe. Han aktade sig att meddela Becky hvad
han hade sett; han sade henne, att han endast
ropat »på försök».
Men i längden nedtystas alla farhågor af
hungerns kval och en ytterligt nödställd belägenhet; så
äfven här. Ännu en ledsam väntan vid källan och
en lång sömn medförde förändringar. Barnen
vaknade plågade af en gnagande hunger. Tom trodde,
att det nu måste vara onsdag eller torsdag eller
kanske till och med fredag eller lördag, och att
man uppgifvit sökandet efter dem. Han föreslog,
att man skulle utforska en annan gång. Han kände
sig villig att riskera ett möte med Indian-Joe och
alla andra fasansfulla saker. Men Becky var
mycket svag; hon hade sjunkit i en hemsk känslolöshet
och ville vara i fred. Hon sade, att hon ville vänta,
där hon nu var, och dö — det skulle inte dröja länge.
Tom kunde ju ta draksnöret och gå ut på
upptäckts-resa, om han så ville, men hon bad honom bevekande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
