Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tisdagseftermiddagen kom och dog bort i
skymning. Köpingen St. Petersburg var
fortfarande försänkt i sorg. De saknade barnen hade
icke blifvit funna. I kyrkan hade man bedt för
dem offentligt, och mången enskild bön hade
upp-sändts, hvari den bedjande inlagt hela sitt hjärta;
men ännu hade inga goda underrättelser ingått från
grottan. Flertalet af de sökande hade uppgifvit
efterspaningarna och återgått till sina dagliga
göro-mål, och de uttalade öppet sin åsikt, att barnen
tydligen aldrig kunde bli funna. Fru Thatcher låg
svårt sjuk och hade ofta vilda feberfantasier; det
var hjärtslitande, sade de som hade tillträde till
henne, att höra henne ropa sitt barn, hvarvid hon
lyfte upp hufvudet och kunde lyssna en hel minut
i sänder för att sedan, trött och klagande, låta det
sjunka ned igen. Tant Polly hade försjunkit i ett
stilla svårmod, och hennes gråa hår hade blifvit
nästan hvitt. Dyster och hopplös gick köpingen till
hvila på tisdagsaftonen.
Midt i natten blef det, häftigt ringande i
kyrkklockorna, och inom ett ögonblick vimlade gatorna
af en halfklädd befolkning, som var alldeles vild af
glädje och skrek af alla krafter: »Kom ut! Kom
ut! Man har funnit dem! Man har funnit dem!»
Kastruller och horn ökade oväsendet, befolkningen
tågade i en tät massa nedåt floden, mötte barnen,
som kommo åkande i en öppen vagn dragen af jub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
