Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Begrafningsentreprenörens prat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Begrafningsentreprenörens prat.
»Nå, den här salig menniskan», sade
begrafnings-mannen och klappade bifallande den aflidnes
sammanlagda händer, »han var då en hedersknyffel — hur
helst ni tog holiom, var han en riktig hedersknyffel.
Han var så innerligt snäll och så blygsam och enkel i
sina sista stunder. Bekanta ville ha metallkista, förstås,
— ingenting annat kunde gå an. Jag kunde inte
skaffa nå’n. Det var inte tid till’et, — det kunde väl
hvar kotte se.
»Salig menniskan sad1: gör ingenting, — stoppa
ner honom i hvad slags låda som helst, bara han kunde
sträcka ut sig beqvämt, så brydde han sig hin i, hvad
stil den var i. Höll mera på utrymme, sad’ han, än
på stil, i alla fall, i den sista kurragömman.
»Bekanta ville ha silfverplåt på kistan, med inskrift,
hvem han var, och hvar han kom ifrån. Nå, nu vet
ni så väl som jag, att en menniska kan inte trolla
fram en så’n pjes i en liten småstad som den här. Hvad
sad1 salig menniskan?
»Hvitlimma hans gamla kanot, sad’ han, och rita
adress och destination på’n med en svart borste och
märkplåt, och så en vers ur någon hygglig psalm, och
ge’n se’n kurs på grafven och märk’en: B(etalas) Y(id)
Marit Twain’s sktzzer. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmskizzer/0073.html
