- Project Runeberg -  Valda skizzer /
174

(1877) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mystisk visit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gått sin väg för att leta upp någon annan i hans
branche, sedan man en gång haft affärer med honom.

Detta lät ju mycket förbindligt; om man undantar
det naturliga uttryck af skurkaktighet, som vi alla
ega, såg ju karlen rätt hederlig ut.

Jag kan ej precis påminna mig, huru det kom
till, men så småningom tycktes vi tina upp och smälta
ihop, under det vi samtalade förtroligt med hvarandra,
och så gick -allting så smordt som ett urverk.

Vi pratade och pratade och pratade — åtminstone
jag, och vi skrattade och skrattade och skrattade —
åtminstone han. Men hela tiden hade jag dock min
själsnärvaro vaken, — jag hade min naturliga klipskhet
uppe vid full ånga, såsom maskinisterna säga. Jag
var besluten att lura ut allt angående hans affär, oaktadt
hans dunkla svar, Qch jag var besluten att lura det,
ur honom, utan att han skulle misstänka, hvad jag
menade. Jag tankte snärja honom med en fin, fin list.
Jag ville säga honom allting om mina egna affärer,
och han skulle naturligtvis bli så uppiggad under detta
förföriska utbrott af förtroende, att han skulle ^glömma
sig sjelf och berätta mig allting om sina egna affärer,
innan han misstänkte, hvad jag ville. Jag tänkte for
mig sjelf: du vet ej, du, min gosse, hvilken inpiskad
gammal räf du råkat ut för. Jag yttrade:

»Nå, ni kan inte gissa, hvad jag tog in på
föreläsningar under denna vinter och sista våren?»

»Nej — förbaska, jag tror, jag det kan. Låt mig
se, — låt mig se! Upp emot två tusen dollars, kan
hända? Men för all del — nej, jag förstår, att det
inte kunde gå till så mycket. Sjutton hundra kanske?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:38:05 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tmskizzer/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free