Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordentliga svenska sändebudet — som svenska ministern vid
ryska hofvet, Posse, börjat behandlas med synbar köld och
Danmark hade med glädje antagit, att hela underhandlingen
misslyckats. Dock hade Danmark ej velat föreslå förnyelsen
af gamla förbund med Ryssland vid en tid, då detta rikes
vänskap söktes af nästan alla Europas magter.
Ännu mindre förtroende hade likväl Danmark funnit
Frankrikes hållning ingifva. Denna krona hade under den
tid, dess anhang i Sverige sutit vid styret, varit en varm
vän af detta och af den svenska regeringsformen. Efter de
stora fredssluten 1763 hade Frankrike börjat röja
obenägenhet att till Sverige betala såväl krigssubsidierna, förebrående
detta att hafva slutit en separat-fred, som de fredssubsidier,
hvartill 1738 års, sedermera (1748 och 1754) förnyade,
alliance förband. Man hade till och med den tiden vetat
berätta efter hertigen af Praslin, att han ej ansett det löna
mödan gifva Sverige subsidier, sålänge det bibehöll sin
odugliga regeringsform 6). Man hade ansett rimligt, att Frankrikes
styrelse, utledsen vid de stora kostnader, den användt på Sverige
utan att i de två krig, hvari den invecklat denne sin nordiske
bundBförvandt, deraf draga någon nytta, nu skulle ånyo upptaga
Bina gamla planer att återupprätta konungamagten i Sverige.
Danmark måste vid den tiden så mycket mera vara
betänkt på en öfvergång till Ryssland och det engelska partiet
i Sverige, som hattchefernas underhandling med Lovisa
Ulrika blef allt lifligare. För att vinna henne visade de sig till
och med benägna att uppoffra sitt eget verk, den år 1750 af
Frankrike bemedlade förlofningen mellan Gustaf, kronprins
af Sverige, och danska prinsessan Sofia Magdalena, hvilken
förlofning såsom drottningen påtvungen alltid varit henne
ytterst förhatlig. Riksrådet C. F. Scheffer, en bland hattarnes *)
Januari, 18 Febr., 25 Mars 1763. Haxthausen, Moscau d. 3, 13
Januari, 10, 17, 21 Febr., 24 Mars 1763.
*) Äfven om subsidiernas rätta belopp var tvist mellan
Frankrike, som enl. 1738 &rs traetat ansåg sig förpligtadt till 133,333
R:dr B:co årligen, och Sverige, som för året fordrade 200,000. Hela
Sveriges fordran var 12,828,770 Livrés. Frankrike erkände till en
början 10,987,270, men snart ej mera än 8 millioner. Schack,
Stockholm d. 21, 25 Januari, 29 Mars 1763.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
